Idag hade vi bokat in en heldag historia. En av anledningarna att stanna just i Mexico var vårt gemensamma intresse för mayakulturen. På morgonen blev vi upplockade vid vårt hostel och tillsammans med 7 andra körde vår guide oss först till den UNESCO-märkta mayastaden Uxmal, 78km söder om Merida. Där fick vi en rundtur bland maffiga och förvånansvärt välbevarade 1200 år gamla pyramider, utsmyckade torg, ceremoniella platser och palats för finfolket. Det var tydligen bara en liten del av det kilometer stora området (som tros ha haft 25000 invånare) som har hunnit grävas ut och som har prioriterats. Från vissa utsiktsplatser gick det att se fler och betydligt mer överväxta ruiner. Det som fastnade mest hos mig var nog det bollspel som man under svåra tider av t.ex torka eller missväxt lät fängslade personer av högre rang spela. Det förlorande laget hög man huvudet av och det ansågs vara ett fint sätt att dö på. Inget för vanligt folk såklart och inte riktigt ett bollspel utan snarare en sorts ceremoni så som jag uppfattade det. Se spelplanen nedan i bild: Regnguden var dagens genomgående estetiska tema och givetvis de vilda leguanerna som levde och solade i ruinerna.

Lunch åt vi en traditionell god trerätters med gruppen på en restaurang längs med vägen. Efteråt åkte vi vidare till Kabah, en mindre känd ruinplats ca 20 min vidare resa bort. Där hade arkeologerna inte hunnit med att rensa mer än palatset för finfolket och en mer andlig/ceremoniell byggnad. Väldigt vackra och snyggt utsmyckade.

Överallt på marken längs med byggnaderna låg bitar kvar av nedrasade husfasader/trappor eller väggar samt bitar av regnguden – ibland sedan uppradade i långa rader av arkeologerna. Ett enormt tidskrävande ofärdigt pussel som då senare kan återupptas och som inte på långa vägar är klart. På andra sidan vägen fortsatte byggnationerna i skogen, men där har man endast rensat ut en stor valvbåge som markerade ingången till platsen. Riktigt maffig med ett kvarlämnat handavtryck kvar på stenen. Den täta och taggiga vegetationen gör att man knappt ser ruinerna så när vägen byggdes visste man inte om vad som fanns precis intill den, eller så sket man helt enkelt i det, som vår guide uttryckte det. Arkeologi är ett tydligen ett ”nytt intresse”, tidigare har man bara låtit saker vara, i vissa fall har lokalbefolkningen tagit sten ifrån de nedfallna 1200 år gamla ruinerna till sina hus/byggnader, eller så har man helt enkelt inte vetat om att de fanns. När vi besökte Kabah var det bara vi som var där, vilket känns lite weird i sig med tanke på vad det är och hur gammalt det är. Lite skillnad i hur vi hanterar våra kulturminnen och hur fascinerade vi blir av några efterlämnade historiska gropar i jorden. Hursom – när vi åkte hem till Merida somnade jag i bilen och snart var vi framme och precis lagom i tid för våra andra matlagningsklass. Den här gången lagade vi ”Chicken fajitas served fried black beans and tortillas”. Lite godare än förra gången och helt klart något jag ska testa hemma sen – med vissa mindre modifikationer. Speciellt nu när vi köpt med oss den lokala kryddblandningen Achiote. (Om den nu tillåts i tullen, lite oklart där). Nu ligger vi trötta i sängen igen. Imorgon är det mer historiska platser och avförd tillbaka till östkusten där vi ska stanna några dagar i Playa del Carmen för dykning. (pepp pepp!!)