På morgonen skjutsades vi till inkaledens klassiska startpunkt från vårt hotell i Ollantaytambo och efter en passkontroll, dubbelkollade ryggsäckar och vandringspinnar i högsta hugg var vi snart iväg. Det var perfekt väder, inte för mycket sol men heller inget regn i sikte. Vi tog flera små pauser första dagen (kanske lite onödigt många men det var såklart viktigt att hålla ihop gruppen). Lunch serverades vid en rastplats mitt i ingenstans i en liten dal i bergen där bärarna hade ställt upp mattält och serverade både soppa, huvudrätt och efterrätt. Under hela inkaleden hade vi genomgående fantastisk och oväntat varierande och god mat för att vara lagad på ett litet gasolkök långt bort från alla bekvämligheter. Det hade vi nog inte förväntat oss men det märktes att personalen alltid gjorde allt för att vi skulle trivas, ha det bra och njuta av vandringen. 
Första dagen var varierande med några branta och svettiga partier men ändå mestadels prat- och promenadvänligt med fina utsikter över historiska lämningar.En bra uppvärmning eftersom den andra dagen var tuffast och brantast med i princip bara uppförsbackar och branta trappor. Vi sov i moderna och vattentäta en- och tvåmannatält och efter varje vandring och varje morgon kom personalen med små skålar med varmt vatten att tvätta ansiktet/händerna i. Dessutom blev vi väckta med en kopp coca-te i tältet innan det var frukost. Första natten var oväntat varm och bekväm men vi sov inte så mycket eftersom både jetlag och höjd påverkar både sömn, kissblåsa och huvud. Dagen efter var tuffast för benen och när vi kom upp i det så kallade ”dead womans pass” på 4200m höjd var man ganska mör och flåsig men både jag och Peder kände nog att vi trodde det skulle vara lite värre. Ingen av oss påverkades nämnvärt av höjden mer än att man måste andas mer och tyngre. En tjej åkte dock tillbaka första dagen och fick ta tåget till Machu pichu och en annan hade det riktigt tungt, säkerligen även pga infektion. Oklart om det var därför men jag och Peder var också duktiga på att tugga de traditonella coca-bladen och trycka i oss de söta coca-kolorna (som ska förebygga höjdsjuka). Inte min favorit direkt men helt klart görbart. Maffig utsikt var det också från vandringens högsta punkt såklart. Vägen ner till lägret på 3700m höjd kändes förvånansvärt snabb. Att det började regna på vägen ner kan ha påverkat hastigheten (trots att de stenbelagda branta trappstegen blev farligt hala), men det var riktigt gott att komma ner till uppställda tält och få en varm kopp te. Eftersom det var det högst belägna lägret blev det den kallaste natten, men vi frös faktiskt inte alls tack vare bra val av kläder, varm sovsäck och kanske en del ”camping-vana”. De andra hade betydligt blötare skor och påverkades mer av kylan även om det troligen inte gick under 5 grader under natten. Sjysst utsikt från tältöppningen dessutom…

Tredje dagen var den bästa vandringsdagen eftersom den innehöll varierande och vacker terräng, (både berg, sjöar, djungel) imponerande vyer, smala stigar och riktigt högt belägen vandring (4000m). Men också flera spännande stopp med sjukt häftiga och tillsynes oåtkomliga inkaruiner där vi fick guidning och ofta var ganska ensamma. Vädret var perfekt som första dagen, skinande sol behövdes inte för det blir riktigt varmt i alla branta trappor ändå. ”Nerförsbackarna” blev ganska ansträngande för knäna då en stor del av inkaleden är ca 800 år gamla branta originalstigar/originaltrappor. Sista lunchen på leden fick vi i vårt uppställda mattält högt uppe på en bergstopp och variationen på de olika smårätterna var grym. Ännu mer imponerade blev vi när kockarna kom med en tårta med vårt gruppnamn på som de hade lagat i en kastrull. Gruppnamnet betyder ninja turtles på spanska, valt efter våra sköldpadde-liknande ryggsäckar och den tydligen väl beprövade vandringsmetodiken ”slow and steady”.. 

När vi kom fram till det lägst belägna lägret var det skönt med en liten kort paus i tältet innan det var dags för vårt dagliga eftermiddagste med kex. Efter middagen gick vi och la oss tidigt för kl 3 på morgonen blev vi väckta, för att sedan vänta en timme vid nästa vandrings-checkpoint innan vi fick gå vidare mot Machu pitchu. Vägen dit var kuperad men ändå behaglig med undantag för vissa riktigt branta småpartier. När vi kom fram till ”sungate” 1,5h senare fick vi en första skymt av Machu pitchu. Riktigt skönt och häftigt efter 46km bergsvandring och 80000 trappsteg. En halvtimme senare stod vi på den klassiska klippavsatsen/utsikten ner mot staden, vars namn betyder ”ancient mountain”. Konstig känsla att plötsligt vara framme och se hela ruinstaden med hus, tempel, gränder, stenbrott och marknadsplats torna upp sig. Lyckligtvis var vädret perfekt även denna dag, dvs vi slapp stekande sol och hällregn. Först fick vi en guidning, som var intressant och bra men som gärna hade fått vara längre. Sedan fick vi ledig tid och vi valde att först promenera upp och bort ca 1h totalt till inka-bron. Det var ingen stor och mäktig hängbro men väl så imponerande i sin uppbyggnad eftersom den byggts i princip på en slutande klippvägg. Lite obehagligt är det ju med flera km stup nedanför en meters bred knölig stenstig utan skyddsräcken men efter tidigare dagars vandring var vi nästan lite vana. Vi hann även med en snabb fotorunda i staden innan bussen gick ner till staden nedanför där vi åt vår lunch, köpte lite souvenirer och sedan satte oss på det oväntat fina tåget tillbaka till Ollantaytambo. Tåget hade delvis glastak och gick längs med forsar, berg och skog men vi var nästan för trötta för att kanske uppskatta det till 100%. Tre nätter på hög höjd och 46 km bergsvandring gör en helt klart seg men nästa gång vi bergsvandrar ska vi kanske satsa på Kilimanjaro eller liknande. Visst det var svettigt men både jag o Peder har gjort jobbigare saker. En grym vandring dock där varje ögonblick är en fröjd för ögat och luften är frisk och fräsch. För att inte tala om all historia, stigar, ruiner och vyer. Klyschigt men svårt att beskriva i ord på en telefon.. Hursom, nu sitter vi på vår buss till Cusco och ikväll ska vi tydligen äta hamburgare men framför allt duscha och sova. Imorgon går flyger till Lima vid lunch. Nu blev det för långt igen ^^ bilder finns på instagram.