Såhär i slutskedet av vår resa har vi funderat över frågor vi kommer få och som vi med detta gemensamt vill försöka besvara. Det var väldigt knepigt så strunta i ordningen de är omnämnda, det är inte utifrån någon prioritetsordning.

Några få höjdpunkter av många:

• Mötet med de stora bergsgorillorna djupt i Ugandas djungel
• Extrem forsränning i två dagar på Nilen, Uganda
• Canyoning äventyret i djungeln på Bali
• Kristallklar dykning på stora barriärrevet, Australien
• Maffiga dykningen i olika Cenotes, speciellt Angelita, Mexico
• Spännande hajdykning i Mexico och Belize
• Inkaleden… mer minnesvärd och häftig än självaste Machu Pitchu
• Att vi varit ständigt friska (med ett undantag i 1/2 dag se nedan) och helt fria från större skador.

Några lågvattenmärken:

• Alla hamburgare i Indonesien. De var helt enkelt inte ett dugg bra på burgare. (Och ja – ibland behövde man variation från asiatiskt.)
• När Kim blev bestulen (från ett litet fack i ryggsäcken/flygbagaget) i Peru på en trasig rakhyvel, halvtom flaska hårolja och trådhalsband från Uganda.
• När Peder glömde flytta sitt multiverktyg från handbagaget till ryggsäcken i Uganda.
• Peders korta men intensiva matförgiftning i… (inte Afrika, inte Asien utan) Nya Zeeland.
• Det förbokade och förbetalda hotellet i Tulum som hade bytt ägare.

Bästa maten:

• I Uganda
• På Bali
• Quesidilas middagen sista dagen, sista middagen på resan, Mexico.
• Gourmet-hamburgarna på McDonalds i Australien och Nya Zeeland (faktiskt…)

Sämsta maten:

• Hamburgare i Indonesien.
• Generellt Mexico (pga alla jävla mosade svarta bönröror och smaklösa tortillas)
• Frukosten i Lima, Peru – ljus smaklöst bröd med margarin och översockrad artificiell sylt.

Platser vi vill komma tillbaka till:

• Södra ön i Nya Zeeland. (Hann inte med den södra ön)
• De små öarna utanför Bali (Gili T. etc)
• Caye Caulker i Belize (mer slappa och mer awesome dykning).

Bästa och sämsta (av de testade) flygbolagen:

• Bästa: Quatar och Latam – båda med privata tv skärmar med bättre filmutbud än netflix
• Sämsta: Jet – dåligt med benutrymme och ofällbara säten och mat ingick ej (även om vi tydligen hade betalt för det)

Några tack:

• Adam på Kilroy Sverige. Stort tack för tålamodet, väl valda aktiviteter och all snabb och uppskattad hjälp både före och under resan. Du lär få stå ut med oss igen…
• Gadventures. Fantastiskt roliga och bra äventyr som passade oss perfekt – vi återkommer!!
• Urban Adventures. Och vår fantastiska guide Gustavo som tog oss långt utanför turistleden och ut bland vanligt folk och visade oss en mysig ort, härliga människor och inte minst 3 fantastiska Cenotes vi fick snorkla och upptäcka helt ensamma.

Och ett klyschigt citat:

”Travel is the only thing you buy that makes you richer” 🌎

Vi reste från härliga Caye Caulker med 7-båten på morgonen, den här gången med ett annat företag. Båten var lite större och lyxigare men processen var densamma. Till San Pedro på 30-ish minuter och genomgå en omständig passkontroll där vi betalar för att få åka ut ut Belize, skriva på tullpapper, få kvitton visa kvitton och sedan gå på samma båt som vi gick av.

Efter 90 min på ett soligt hav var vi tillbaka i Chetumal där ytterligare en passkontroll, fler papper, kvitton och kontroll av väskor väntade. Sedan blev vi erbjudna direkt-shuttle till Cancun istället för att ta taxi upp till busstationen och sedan minst 4h senare vid ankomst ta taxi från Cancuns busstation till vårt sista hotell. Det kändes smidigt och i slutändan sparade vi några kronor på det men framför allt gick det lite fortare. Vi visste inte att det fanns en sådan grej så vi var nöjda att slippa konka fler väskor. Vi fick även sällskap av ett amerikanskt par. På vägen upp stannade vi längs vägen mitt i ingenstans och beställde 7st goda men enkla quesadillas från en lucka i vägen på en lokal vägkrog. Riktigt bra matpaus för oss båda för hela 35kr.

Vid 18:30 tiden var vi framme på vårt sista hotell vid strandkanten i Cancun. Riktigt fancy avslutning med galet vacker havsutsikt.

Efter lite chill på rummet gav vi oss ut och åt på en lokal restaurang som rekommenderades av hotellpersonalen. Det var ett bra val för det var helt klart den godaste maten vi ätit i Mexico.Efteråt gick vi en promenad bort längs med havet och de enorma hotellkomplexen. Vi insåg att vi hade hamnat bland de fina kvarteren för märkesbutikerna, stora restauranger och svindyra turistshoppar låg uppradade och juldekorationerna blinkade och bländade överallt.

När vi tillslut kom tillbaka efter en hel del fönstershopping gick vi upp på rummet och packade en sista gång. Frukosten dagen efter var nice men det ska ändå bli skönt att komma hem till en ordentlig bit gott bröd och pålägg. Nu ligger vi här vid poolen vid strandkanten och tittar på när palmerna vajar i vinden. Om några timmar checkar vi ut och drar mot flygplatsen. Kl 15 lokal tid lyfter flyget till Miami och sedan är det 1,5h där tills flyget till London. Där gör vi sedan vår sista flygning till Arlanda. Helt galet att vi snart är hemma sådär 74 dagar senare. Svårt att tänka sig när man ligger här i solen i 30-graders värme. En helt obeskrivlig resa med oändligt många äventyr, överraskningar och nya bekantskaper. OCH med det det helt klart finaste ressällskapet man kan ha 💕 vi vet ju helt klart en hel del fler platser vi vill åka till nästa gång…

Syns snart Sverige! 🌴☀️

Efter intagen frukost åkte vi och 3 andra iväg för två dyk i närheten av San Pedro, ca 25 min båt bort. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss så det blev lyckligtvis en glad överraskning. Sikten var minst 20m, vattnet är mellan 27-30 grader varmt och solen sken hela dagen så inget att klaga på där. Vår utrustning funkade inledningsvis bra och vår guide var seriös och trevlig. Precis i slutet på sista dyket började Peders luft dock (med betoning på började dvs inget akut) ta slut, trots att mätaren visade att han skulle ha kvar en hel del. Troligen något knas med mätaren så på säkerhetsstoppet i slutet fick vi dela eftersom jag alltid har en hel del luft kvar. Inga konstigheter så men man blir ju alltid lite irriterad när man får hyra trasiga grejer. Bra övning i och för sig. Första dyket bestod mest av mjuka koraller och flera raviner man kunde simma igenom. Men det häftigaste var nog alla nyfikna ”nurse sharks” (amhaj/sköterskehaj på svenska enligt Google) som vi träffade på. Både stora och små. Djupast var vi på 29m och efter första dyket tog alla lunchpaus inne i San Pedro. En hamburgare på en restaurang på stranden och sedan var vi iväg igen. Det var väldigt skumpigt och mycket vågor där vi skulle hoppa i och upp ur båten så det gällde att ha tungan (och go pro kameran) rätt i mun. Andra dyket träffade vi även på två rejäla revhajar men de var inte lika trevliga och villiga att socialisera om man säger så. Både jag och Peder kom så nära en nurse shark att vi kunde nudda dem lite snabbt medan de for förbi. De var inte alltför nyfikna men inte rädda heller så ett riktigt bra tillfälle att se dem på riktigt nära håll. Stora kunde de bli dessutom, vissa vi såg var 2m långa (de kan tydligen bli ca 3,5m och väga 330kg). Tydligen (lite förvånande) rankade som nr 4 i listan över hajar som biter flest människor, men de äter tydligen mest småfisk. Imponerande djur ändå. Riktigt häftigt. Det här reven var inte överdrivet färgrika men fisk fanns det gott om och tack vare hajarna är vi nöjda ändå. Nu tar vi det lugnt på en brygga i kvällssolen. Ikväll blir förresten näst sista semesterkvällen. Helt galet…Sedan är det båt till San Pedro för tull in till Mexico. Sedan båt till Chetumal i Mexico för buss till Cancun. Där stannar vi en natt innan vi flyger till Miami och sedan London för att landa i Stockholm den 23:e. Får väl försöka säga några väl ord som sammanfattar hela resan imorgon.

Resan från Tulum i Mexico till den lilla ön Caye Caulker i Belize tog oss i princip en dag. Precis innan vi skulle passera den officiella marina tullen ut ur Mexico i staden Chetumal behövde Peder (han är tyvärr snabbare än mig) springa runt i värmen i sista sekund och leta bankomat pga att de inte accepterade betalkort för utreseavgiften (och för att de 5 tidigare bankomaterna antingen var trasiga/inte fick kontakt. Sedan att vissa inte verkar behöva betala utreseavgift och att denna dessutom kan variera är en helt annan sak. Men det gick bra tillslut och den 90 min skumpiga båtresan (som skulle avgå ”någon gång mellan kl 15-17”) över till San Pedro var kanske inte nödvändigtvis den roligaste vi gjort. Men det mest intressanta var nog den ”halvtimmes” långa båtresan över till ön Caye Caulker från tullen i San Pedro (Belize). Vi var kanske 20 reströtta personer i båten som vid det laget höll tummarna att den stackars båtmotorn skulle orka fram. Vid ett tillfälle stannade den helt och vid det laget var det bäcksvart och en annan liten båt kom då förbi en stund av oklar anledning. Motorn kämpade men en timme senare vid ca 19-tiden var vi iaf framme tillslut och vi åt en god middag på Happy Lobster på öns huvudgata. Hotellet var extremt över förväntan ändå. Det här är till exempel utsikten från vårt rum.Vi hade ett stort fint rum (med två dubbelsängar) på andra våningen i ett fräscht gult hus precis vid strandkanten intill hotellets privata strand och brygga. Från balkongen kan jag nästan nå till kokosnötterna i en palm.

Dagen efter började vi med färsk frukost på ett café sedan la vi oss en stund (helt ensamma) vid hotellets strandkant och gungade lite under en palm. Största delen av dagen tror jag nästan vi gick runt och tittade men vi letade även en dykfirma med tillgängligt dyk dagen efter vid ”the blue hole”. Det var en lång rad av: ”vi behöver fler dykare”, ”kanske” och ”vet inte” innan vi hittade ett ställe – som senare visade sig vara fullbokat och eftersom vi inte är här så många dagar var det bara att ta den dykplats som erbjöds så nu har vi bokat 2 dyk imorgon. Återkommer kring det imorgon..

Vi besökte även den norra delen av ön ”the split” vilket idag är platsen där en orkan delade upp ön i två delar på 60-talet. Där har man nu anlagt en badplats och en (dyr) men välplacerad bar. Förövrigt spelar de flesta barer här reggae musik och flesta har mer eller mindre stora skyltar som säger ”Go slow”. Lite av det lokala mantrat här på ön. Känns väldigt avslappnat och semester på alla sätt faktiskt. Husen ör färgglada, vattnet turkost, solen skiner, alla gator är av sand, palmerna står uppradade och det lokala transportmedlet är antingen någon form av golfbil eller cykel. Det finns en bankomat på ön (och den funkar faktiskt) och maten är förhållandevis dyr men det finns många mysiga (och numera julpyntade ställen) att välja på.Stereotypen av mannen med rastaflätor som lyssnar på Bob Marley finns helt klart här. Turisterna är tydligen inte så många just nu vilket märks och det är lugnt, varmt och generellt allmänt asmysigt. Hade gärna haft några dagar till här. Från södra till norra änden går vi på ca 20 min.

På kvällen bokade vi en segeltur i solnedgången. Det visade sig att det bara var vi två samt den glada kaptenen och hans medhjälpare. Väldigt lyxigt på så vis och vi fick bland annat söt bål med den lokala rommen. En liten båt, bra väder och en trevlig pratstund med ”besättningen”. Helt klart värt. Sedan åt vi grillat på en mysig restaurang med en duktig livemusiker. En amerikansk trubadur som spelade lugn country och reggae inspirerat. Nu är det läggdags i paradiset. Sov gott!

Vår första heldag i Tulum valde vi att först och främst satsa på mayaruinerna som ligger nära och lättillgängligt längs med Tulums kustlinje. Det molniga vädret gjorde beslutet lättare. Efter en del dyra dagar valde vi budgetvarianten och hyrde varsin cykel, cyklade 30 min och gick varvet runt inne bland ruinerna utan någon guide den här gången. Skyltarna som fanns förklarade det mest grundläggande och i jämförelse med tidigare historiska platser var detta mindre och mer välbesökt. Väl värt ändå och dessutom fick vi bekanta oss med alla stora leguaner. Maffiga soldyrkande djur som helt klart hade tagit över ruinstaden. Efteråt cyklade vi upp i ”stan” för att äta lunch och se om det gick att boka buss till Chetumal (där vi i övermorgon ska ta oss till ön Caye Calker i Belize). Det blev en subway smörgås till lunch och när vi väl kom till busstationen visade det sig att det bara gick att köpa biljetter dagen innan om man inte hade mexikanskt kontokort och kunde köpa biljetten direkt online. Vi fönstershoppade lite bland butikerna innan Peder köpte en läderväska. Sedan cyklade vi ner till hotellet (ca 30 min). Väl där va vi varma trots det molniga vädret och passade på att ta ett dopp i vågorna innan vi chillade uppe på hotellets klippterrass resten av eftermiddagen. Vädret blev bättre och solen tittade fram en del innan vi gjorde i ordning oss för middag. För att kolla av omgivningen lite tog vi våra cyklar en bit bort men fastnade tillslut för en liten mysig restaurang precis intill hotellet. Vi var båda lite trötta på mexikansk mat så det blev kött och lax. Bra val enligt oss båda. Efteråt la vi oss o kollade en film på paddan. Dagen efter var det sol och väldigt varmt. Den här gången hade hotellet kommit ihåg vår frukost (som de enda gästerna) och det var minst sagt en frukost värd att vänta på. Proppmätta cyklade vi upp till stan o köpte bussbiljetter. Ska bli spännande o se om allt klaffar imorgon med buss, taxi o båt… efter cykelturen var det svettigt så vi la oss på stranden i några timmar. Förvånansvärt händelselös dag för att vara vi. Vi tog en promenad och spanade restaurang mot kvällen men det slutade med samma som gårdagen eftersom vi var så pass nöjda. Så många restauranger finns det inte att välja på heller om man inte är promenadsugen. Och jag gissar det beror på fukten och hettan men jag blir lixom aldrig promenadsugen här. Vi avslutade kvällen med en lugn stund på stranden vid hotellet där det spelades lugn livemusik. Imorgon börjar vi resan till Belize: buss från Tulum till Chetumal i 3h. Sedan taxi i 15 min till hamnen (tror vi). Och sedan 90 min båt till San Pedro i Belize där vi byter en annan båt en halvtimme. Det är i alla fall planen. Vi försökte boka båten i förväg men det gick inte så den som lever får se.

Idag laddade vi för två nya spontandyk i Cenotes. Vår något livströtta dykguide hade vaknat på rätt sida idag för när han hämtade oss var han betydligt mer social och pratglad än tidigare. Kanske var det för att vi visat intresse för fler Cenotes – som också var det absolut enda han guidade folk i numera. Men så lär man ju känna varandra också och vi hade en riktig trevlig och social dag med honom. Efter att vi hade hämtat all utrustning åkte vi mot Tulum och dagens första dyk i den öppna cenoten Angelina. Den här gången tyckte vår guide att jag, utöver shortyn på min 1mm våtdräkt, även skulle ha en väst och en huva eftersom jag råkade säga att jag trots de 25 graderna frös lite efter andra dyket senast. (Och ja mamma – Efter 2 dyk på raken kan man bli kall även i varmt vatten.) Peder frågade han inte ens och generellt håller de mig undan ”de tunga” flaskorna. Tänk vad som kan hända om en tjej bär lite och fryser lite… haha hur som, när vi hade hoppat i dök vi rakt ner (i sötvatten) till 25m där det ligger ett heltäckande ca 1m tjockt gastäcke av vätesulfat. (Typ astjock dimma). Detta uppstår enligt vår guide i samband med nedbrytningsprocessen av organiskt material som faller ner uppifrån ytan.

Vi stannade en liten stund precis ovanför och tittade och det ser verkligen ut som man nått en sandbotten och mitt i allt sticker det upp random grenar… vi gick sedan ner ytterligare, ända till 37m en kort stund för att komma ner ordentligt under ”täcket” där ett stort nedfallet stort träd vecklade ut sig. Här nere var det saltvatten och förvånansvärt klart vatten – där vi lyste upp det. I övrigt mörkt såklart. Invid trädet hittade Peder och guiden en tappad mask, som vi förövrigt tog med upp. Strax gick vi lite upp och igenom det tjocka molntäcket igen och inuti det såg vi knappt 2 decimeter. Väl ovanför (återigen i klart vatten på ca 24-22m djup) tog han oss till en ”ö” mitt i röken. På ön fanns gamla nedfallna träd med uppstickande grenar som gjorde hela miljön otroligt mäktig och ball. Lite som taget ut en Tim Burton-film. Det knasiga är att på bilderna ser röken ut som botten och ”ön” ser ut som mark så det var riktigt häftigt att sväva runt där. Speciellt när man vet hur djupt det är under. Vi satte oss även på en gren som stack ut från den lodräta klippväggen och ner i dimman och försökte ta lite foton. På vägen upp stannade vi några gånger längs med klippväggen och kunde simma in o små grotthål och komma ut en liten bit bort. En bra utmaning när jag åter igen inte hade någon inflatorsslang kopplad till min bcd… antingen hade de gett mig samma felande utrustning (superklantigt isf) eller så hade denna exakt samma fel… något oklart men jag såg det som bra övning att blåsa upp manuellt vid behov och kontrollera balansen med andningen igen. Innan vi gick upp fick jag göra något av det coolaste: i en utstickande bit av den lodräta grottväggen fick jag simma upp en bit i ett smalt hål och sedan vidare upp in i en pytteliten kalkgrotta där guiden och jag knappt fick plats tillsammans. Där visade han mig ett annat hål ner igen. Så det var bara att dyka ner i det och simma igenom hålet ner igen där Peder väntade på utsidan med kameran. (Bilden är tagen underifrån – där jag simmar ut ur hålet)Riktigt grym känsla och jag tror jag gjorde det bra för guiden klappade uppmuntrande åt mitt håll i alla fall. Vi är båda sjukt imponerade av den här platsen. Att naturen kan åstadkomma så häftiga saker och vi får privilegiet att ta del av det på ett så coolt sätt.

Hursom, vi åkte direkt vidare 15 minuter till nästa cenote som konstigt nog är döpt till Carwash. Även det en öppen cenote och vattnet var så kristallklart att vi kunde titta ner i det ovanifrån och se de pyttesmå fiskstimmen och det gröna sjögräset en bra bit ner. Det som var speciellt med denna var att det lever mer fiskar och djur, bland annat sötvattenssköldpaddor där, än vid andra Cenotes. Vi var givetvis ivriga att hoppa i och snart var vi nere och beundrade utsikten. Endast några få besökare var där utom vi och vår guide och vi simmade direkt ner och vidare mot grottöppningen. Där simmade vi in i mörkret och ner bland stalagmiter och stalaktiter. Snart kom vi till en mäktig sal med stora formationer och vi gjorde allt för att lysa upp mörkret med våra små lampor men kameran ville inte alltid vara med och leka på de villkoren. Vackert och imponerande men det andra dyket i förrgår var något mer ”grottimponerande”. Det häftigaste med det här dyket var när vi släckte lamporna och simmade upp från mörkret mot grottöppningen och det klarblå ljuset. Väl uppe i cenoten igen visade guiden oss en skreva där 3 förvånansvärt stora sötvattenssköldpaddor gömde sig för vårt ljus. Jag kunde såklart knappt få nog av att bara iaktta dem när de kröp runt där inne. Riktigt fina. Efter lite poserade bland det mjuka och vackra sjögräset gick vi upp efter ett 54 min långt dyk som helt klart påminde om ett sötvattensakvarium. Därefter fick vi en lunchsmörgås, sedan bytte vi om och guiden tog oss till Tulum för vårt nya hotell. Där stötte vi på lite patrull för tydligen hade vårt förbetalda hotell mystiskt bytt båda namn och ägare sedan vi bokade. Efter en del telefonsamtal från en annan hotellägare till den dåvarande ägaren visade det sig att det (enligt den förra ägaren) hade gått ut återbetalningar och mejl om vad som skett. Något som vi såklart inte fått så nu blir det att kolla med Kilroy som bör kolla med sin leverantör. Plötsligt stod vi i ett av Mexico populäraste strandområden utan ett hotell för 3 nätter. Det slutade med att vi bokade 3 nätter på hotellet där vi hade fått hjälp. De öppnade samma dag (sista min fixandet pågår i skrivande stund) och hade därför rum lediga. Tur för oss men samtidigt betydligt dyrare rum än de enkla vi hade bokat. Hotellet ligger på stranden och är således nytt, fräscht, vackert och delar en liten privat strand mellan två vackra klippor med ett annat hotell. Rummet är dock förhållandevis enkelt men en underbar säng och egen liten toa och dusch. Så visst – fint men inget överdåd om man tittar på allt annat runtomkring. Vi åt hur som middag på en mysig restaurang mitt emot och nu laddar vi för en ny dag. Oavsett hotell-fadäsen från någons sida har det varit grymma dyk och vi är supernöjda. Vi betalar för ett boende vi redan skulle ha haft (om än mer fancy) men det är sånt som händer, är ändå lite förvånad att det inte hänt ens något liknande tidigare. Sov gott!

Idag började vi lugnt med några timmar nere på stranden. Tydligen är det den kallaste vintern i Mexico på över 100 år men vi anser nog att 27-29 grader på dagen är alldeles precis lagom. Vattnet är 27 så vi kan ju inte klaga där heller. Vid lunchtid var det dags för dagens första dyk och vi åkte ut med båt (överraskande kort bit från stranden) till ”Shark point”. Det var jag, Peder, dagens entusiastiska hajguide och en annan ung svensk kille faktiskt. När vi alla precis hade gått ner ca 26 meter till botten (med en fantastisk sikt på ca 25m) träffade vi på vår första tjurhaj som kom simmandes på avstånd. Bilderna gör de inte rättvisa alls…Mäktiga och fascinerande djur helt klart. Som brydde sig föga om att vi var där och ville ha uppmärksamhet. Vi fick simma en del mot strömmen som var ganska hård, men på vägen fram mötte vi någon haj till och en envis suckerfish (de som putsar på hajarna). Den vita och relativt stora suckerfishen hade tydligen bestämt att Peder var smutsig och behövde tvättas så den hängde efter och var närgången ett tag. Vi såg även en nyfiken och relativt stor stingrocka sväva förbi innan vi satte oss på rad för att spana efter fler hajar. (Den ser betydligt mindre ut på bild…).Totalt såg vi 5 olika tjurhajar med en längd på mellan 2-3m men de ser lite större ut eftersom det tydligen var gravida honor. De kom inte riktigt så nära att jag hann bli nervös så såhär efterhand hade vi båda gärna sett ännu fler. Men det var helt klart värt och en otroligt mäktig upplevelse. Peder som har stora lungor fick snålandas lite med instruktören på sluten men annars var det ett oproblematiskt och bra dyk för oss alla. Andra dyket gjorde vi på revet intill som kanske inte var så mycket till rev om man jämför med barriärrevet, men helt klart sevärt ändå. Det var mest mjuka koraller men gott om fisk ändå. Det häftigaste var nog de olika muränor som kröp fram ur sina hålor när vi simmade förbi. När vi kom upp så hann jag konstigt nog börja frysa lite men efter lite sol i det fantastiska vädret och lite vyer över det turkosblå vattnet var livet perfekt igen.

Tillbaka på land bokade vi in ytterligare två dyk i cenotes imorgon. Efteråt släpper dem av oss och vår packning i Tulum dessutom. Man får ju ändå passa på när man är på en av de få ställen i världen som har den här unika typen av dykning. Många har rekommenderat oss de cenotes vi valde så vi ser fram emot morgondagen och är såklart även mycket tacksamma över dagens dyk. En gammal kompis Daniel som också var på plats här i krokarna och dök hörde även av sig på Facebook. Så vi passade på att möta upp honom och äta en riktig maffig burgarmiddag på en av Playa del Carmens topprankade burgarställen (minns inte namnet). Riktigt gott och trevligt. Sedan promenerade vi och snackade skit längs med den julpyntade paradgatan innan jag tog en crepe och sedan köpte vi frukost på Walmart inför morgondagen. Nu ska det sovas och vilas inför grottorna imorgon. Pepp pepp!!

Idag var det dags för något vi båda sett fram emot – Dykning i sk. Cenotes (ni som inte vet kanske kan googla vad exakt det är). Jag vaknade pigg, utvilad och på bra humör. Peder hade däremot vaknat massor av gånger under natten och tar därför en siesta just nu. Själv sitter jag nere vid havet på min handduk och försöker sammanfatta två grymma dyk.

Vår guide var en galet erfaren medelålders tyst man/ung gubbe, något livstrött och mätt på dykning dock som det verkade. Kändes hur som väldigt trevligt att det bara var vi två och en guide. När vi hade fixat vår utrustning var det bara 25 min till cenoten Dos Ojos ute i djungeln. Jag trodde inte vi skulle dyka med grottak ovanför oss men snart insåg vi att den stora poolen av kristallklart blått vatten där vi hoppade i bara var början av Cenoten. Grottsystemet var utmärkt med linor och passade för både nybörjare och erfarna. Vissa utrymmen var stora och vackra med fantastiska salar av enorma stalagmiter och stalaktiter. Andra var smalare och det gällde helt klart att vara konstant välbalanserad. Något som inte blev lättare av att min inflatorsslang läckte och bcd:n fyllde på luft av sig själv. Vår guide ryckte på axlarna med ett ”no worries” och ryckte ur slangen i början och bestämde att jag inte behövde den och vid behov kunde blåsa upp manuellt. En liten utmaning i den för mig nya miljön när man samtidigt vill titta, vrida och vända på sig och hantera kameran samtidigt men vad gör man lixom. Vi fick beröm efteråt i alla fall så tydligen gjorde vi bra ifrån oss eftersom guiden direkt började prata dykare han var trött på.

Hursom, miljön var helt utomjordisk och om man försökte sluta tänka lite hade det varit knepigt att se vad som var botten och vad som var tak ibland. Att sväva runt inne i en öde miljontals år gammal kalkgrotta är helt klart annorlunda, spännande och galet vackert. Även om det inte är färger som på revet är det enkelt annan typ av mäktig skönhet och man kände sig onaturligt priviligerad där nere. Vissa tillfällen är det helt svart andra tillfällen ljusare av solens strålar som hittar in någonstans. Ibland släckte vi lamporna helt och bara beundrade dagsljuset som flödade in på vissa ställen och skapade otroliga reflektioner och skuggor bland grottöppningar, skrevor och stalaktiter.

När första dyket var klart bytte vi bara ut flaskorna till nya innan vi körde nästa. Som djupast kanske vi kom max 7 meter vid något enstaka tillfälle.

Vid nästa dyk var det bara mörkt men guidens två lampor och våra två lyste faktiskt upp gott och väl. Det var dock ännu mer imponerande formationer andra dyket. Däremot fick vi kämpa med Gopro-kameran som absolut föredrar betydligt mer ljus. Mycket suddiga och dåligt upplysta bilder men en del ok tror jag vi fick till. Vid ett klumpigt tillfälle tappade jag min lampa men det var lyckligtvis inte långt att plocka upp den. Tur att den inte trillade in i en skreva.. längst in på andra dyket innan vi vände såg vi en lite, lite större fisk. Dvs lite större än de få pyttefiskar som brukar synas. Direkt efter hittade vi en förvånansvärt stor sötvattensräka som stod stilla tillräckligt länge för att bli beskådad. Otroligt på något sätt att något kan leva i den tillsynes döda miljön. När vi kom upp igen visade det sig att Peder haft problem med en igenimmande mask som aldrig gav med sig. Så han var kanske inte fullt så nöjd med andra dyket som jag men vi anser båda att detta var en riktig höjdare. Nu är det kväll och vi har firat lucia på hotellet där de brukar hålla luciatåg. Vi var ett ganska stort gäng som gick ut på gatan och sjöng. Sjukt mysigt för så värst mycket julstämning är det ju generellt inte med 27 graders värme. Men med hemmagjord glögg, pepparkakor och luciatåg kommer man riktigt långt. Väldigt kul och trevligt.Nu har vi även bytt hotellrum. Vi har dock kunnat sova med öronproppar till så mkt mer ljud tidigare på resan. Och det känns egentligen fånigt när det bara är normala storstadsljud men men.. Kanske är vi generellt ovanligt utvilade nu i Mexico, hehe. Supergulliga är dem på hotellet i alla fall, så skönt att det finns mindre hotell kvar här med tanke på alla stora giganthotell. Bra dag idag, imorgon blir det spännande…

Den här dagen var helt klart den mest klassiskt turistiga på hela resan. (Således tyvärr inte överdrivet förtjust, hehe). Det började med minibuss ut till mayastaden Chitchen Itza, ca 1,5h från Merida. Vår guide och den lilla gruppen på ytterligare 5 personer (ett stort plus såklart) gick tydligen in genom en bakentré via ett hotell, för so far var det lugnt och folktomt. När vi sedan kom in till den stora pyramiden, vilket givetvis är en av huvudattraktionerna, myllrade det av turister och försäljningsstånd. Inget av det fanns i Uxmal och Kabah så är man lite folkskygg är nog inte Chitchen Itza något att rekommendera. Lite av en spännande utmaning att få till den här bilden utan folk runtomkring.Vi gillade helt enkelt gårdagen betydligt bättre. Men en intressant och givande guidning dock där vi bland annat fick se den största ”bollplanen” som hittats. (Skrev en del om det igår.) Maffigt helt klart men mycket gissningar såklart kring hur ”spelet” egentligen gått till. Enligt den här guiden dödades både vinnare och förlorare men det var mer ”fint” att dö som vinnare. Mycket underlig och speciell tradition helt klart. Väggen med olika tydligt utristade skallar (man gissar i ett avskräckande syfte) var också intressant. Det sista vi fick se var ett tempel för krigare. När vi var färdiga väntade en förhållandevis dyr buffelunch med underhållande dansare på finhotellet precis intill. Fräscht och sjukt mycket att välja på och gott, men inte sådär wowgott direkt. Mycket pensionärer och tyvärr lite matsalsfeeling. Dessutom hade dessertbordet mycket kvar att önska men som en av våra guider har berättat är desserter inte riktigt Mexikos grej tydligen. Efteråt åkte vi minibuss till Playa del Carmen. En sak kan jag ju säga att om det inte vore för dykningen som kommer hade jag inte velat stanna just här. Det känns som en amerikansk version av Mallorca. Hotellet delägs av så vitt vi vet i alla fall av en svensk och direkt när vi kom välkomnades vi av en äldre småländsk man med massor av rekommendationer för middag. Men det slutade med att han bjöd oss på öl och taccos. Trevligt och dessutom skönt att prata svenska. Vårt rum har dock en fläkt som låter.. ska bli intressant att se om vi kan sova, jag är glad att jag packade öronproppar. Dykstället runt hörnet imponerade med oväntat bra välkomnande och information. Imorgon gör vi två dyk i 2 Cenotes. Är så peppad!! Ska bli så coolt. I övermorgon gör vi sedan ett vanligt revdyk och sedan kan det ha blivit så att vi bokade in oss på hajdyk eftersom det finns massa tjurhajar här. Tydligen honor som snart ska få ungar så de är ganska stora, meeeeen de ska tydligen ha gott om vanlig mat så förhoppningsvis blir vi inte nästa måltid. Ska bli intressant, lite nervös är man ju helt klart. Avslutningsvis för att sätta pricken över i:et på turistdagen gick vi till områdets Walmart för att köpa frukost… Det är helt klart en extremt stor skillnad här jämfört med vår första fantastiskt exklusiva dag på landet utanför Merida.

Idag hade vi bokat in en heldag historia. En av anledningarna att stanna just i Mexico var vårt gemensamma intresse för mayakulturen. På morgonen blev vi upplockade vid vårt hostel och tillsammans med 7 andra körde vår guide oss först till den UNESCO-märkta mayastaden Uxmal, 78km söder om Merida. Där fick vi en rundtur bland maffiga och förvånansvärt välbevarade 1200 år gamla pyramider, utsmyckade torg, ceremoniella platser och palats för finfolket. Det var tydligen bara en liten del av det kilometer stora området (som tros ha haft 25000 invånare) som har hunnit grävas ut och som har prioriterats. Från vissa utsiktsplatser gick det att se fler och betydligt mer överväxta ruiner. Det som fastnade mest hos mig var nog det bollspel som man under svåra tider av t.ex torka eller missväxt lät fängslade personer av högre rang spela. Det förlorande laget hög man huvudet av och det ansågs vara ett fint sätt att dö på. Inget för vanligt folk såklart och inte riktigt ett bollspel utan snarare en sorts ceremoni så som jag uppfattade det. Se spelplanen nedan i bild: Regnguden var dagens genomgående estetiska tema och givetvis de vilda leguanerna som levde och solade i ruinerna.

Lunch åt vi en traditionell god trerätters med gruppen på en restaurang längs med vägen. Efteråt åkte vi vidare till Kabah, en mindre känd ruinplats ca 20 min vidare resa bort. Där hade arkeologerna inte hunnit med att rensa mer än palatset för finfolket och en mer andlig/ceremoniell byggnad. Väldigt vackra och snyggt utsmyckade.

Överallt på marken längs med byggnaderna låg bitar kvar av nedrasade husfasader/trappor eller väggar samt bitar av regnguden – ibland sedan uppradade i långa rader av arkeologerna. Ett enormt tidskrävande ofärdigt pussel som då senare kan återupptas och som inte på långa vägar är klart. På andra sidan vägen fortsatte byggnationerna i skogen, men där har man endast rensat ut en stor valvbåge som markerade ingången till platsen. Riktigt maffig med ett kvarlämnat handavtryck kvar på stenen. Den täta och taggiga vegetationen gör att man knappt ser ruinerna så när vägen byggdes visste man inte om vad som fanns precis intill den, eller så sket man helt enkelt i det, som vår guide uttryckte det. Arkeologi är ett tydligen ett ”nytt intresse”, tidigare har man bara låtit saker vara, i vissa fall har lokalbefolkningen tagit sten ifrån de nedfallna 1200 år gamla ruinerna till sina hus/byggnader, eller så har man helt enkelt inte vetat om att de fanns. När vi besökte Kabah var det bara vi som var där, vilket känns lite weird i sig med tanke på vad det är och hur gammalt det är. Lite skillnad i hur vi hanterar våra kulturminnen och hur fascinerade vi blir av några efterlämnade historiska gropar i jorden. Hursom – när vi åkte hem till Merida somnade jag i bilen och snart var vi framme och precis lagom i tid för våra andra matlagningsklass. Den här gången lagade vi ”Chicken fajitas served fried black beans and tortillas”. Lite godare än förra gången och helt klart något jag ska testa hemma sen – med vissa mindre modifikationer. Speciellt nu när vi köpt med oss den lokala kryddblandningen Achiote. (Om den nu tillåts i tullen, lite oklart där). Nu ligger vi trötta i sängen igen. Imorgon är det mer historiska platser och avförd tillbaka till östkusten där vi ska stanna några dagar i Playa del Carmen för dykning. (pepp pepp!!)