Imponerande trädgårdar och långa promenader

Sista dagen på vår resa (den här gången) avslutade vi med en tur till Gardens by the Bay igen där vi dels ville kika under dagtid men framför allt köpt biljetter till de två olika gigantiska (för att inte säga enorma) växthusen.

Den första innehöll växter, blommor, buskar och träd bokstavligen från världens alla hörn. Otroligt välordnat, vackert uppbyggt och genomtänkt (återigen, som så mycket annat i Singapore, inte mycket som lämnas åt slumpen).

Väldigt lugnande och svalkande att promenera runt bland alla växter och man blev lixom glad av hela upplevelsen.

Intill låg det andra växthuset som är minst lika häftigt. Innuti finns ett konstgjort berg av växter och ett 80m högt vattenfall och gångar både högt och lågt som lät oss njuta av en regnskogsupplevelse utöver det vanliga.

Avslutningsvis slutade det hela med informativa filmer och simuleringar av vad som händer om vi inte tar hand om klimatet, regnskogen och planeten.

Man gick därifrån både tagen och mätt på vackra växter och imponerande trädgårdsskapelser.

Vi satte oss i skuggan och vilade en stund innan vi drog vidare till tunnelbanan mot China town där vi tittade runt bland alla butiker, stånd och fina gamla byggnader.

Där åt vi även vår lunch (anka och nudlar) för totalt 70kr. Gott men inte lika gott som de rätter Renée valde ut igår såklart.

Efteråt tog vi tunnelbanan till ”Little India” vilket var mycket mer indiskt (inte helt oväntat) men ganska stökigt, ljudligt och stress. Dock mindre turistigt och fortfarande fint.

Vi fortsatte gå och gå och följde kartan till den sk Batman-byggnaden. Väldigt Gothham inspirerad och pampig innuti.

Tydligen är det mest företag och ngt konstmuseum också men vi tyckte mest den var cool och Batmanaktig, samt att den hade en maffig vinbar.

Vi vilade en stund där innan vi gick vidare till Singapores största varuhus för IT och teknik eftersom Peder ville titta drönare. 6 våningar (och ja jag fick gå igenom alla) med enbart IT och teknikbutiker och jag var nog lite för trött och varm för att kunna ta in det.

Efteråt åt vi prisvärd middag på ytterligare en matmarknad vi hittade (inget västerländskt dessa dagar inte). Inte lika gott som Renees val såklart men återigen har han haft lite mer tid att hitta sina favoriter. Det finns nästan lite för många val lixom. Förövrigt har vi inte blivit sjuka av någon mat eller dryck vi ätit/druckit på hela bröllopsresan och då har vi ätit väldigt mycket skumt och på många olika ställen. Både högt och lågt.

Vid det här laget var vi trötta och varma efter att ha varit igång från 8 till 18 så vi gick faktiskt hem o vilade på hotellrummet.

Kl 22 ikväll lokal tid åker vi till flygplatsen och planet till Sthlm via Moskva går strax efter midnatt. Snart är vi hemma igen och det har varit intensiva dagar i Singapore men vi hade behövt och velat ha minst 2 dagar till här för det finns så mycket att se och så mycket att göra så inte ens vi hann med. Men vi lär göra fler mellanlandningar här och då kör vi igen! Singapore är den prydligaste och modernaste staden jag sett och även om vi inte alls är fans av stadsturism så var detta något helt klart i vår smak.

Privat cykel-sightseeing, matäventyr och avatar-träd i Singapore

Vi kom till Singapore strax efter kl 21 den 29:e efter två långa flygningar med Virgin och Singapore Airlines, varav den senare inte helt oväntat var trevligare. Men båda i tid och inga konstigheter.

Taxin vi hittade in till stan tog knappt 25 min och chauffören var mycket glad och informativ. Vårt hotell är någon form av centralt placerat medelklasshotell med ett litet men fräscht rum med en för Peder alltför kort säng på våning 16. AC:n är tyst och effektiv och rummet är tyst vilket är helt underbart.

Första morgonen njöt vi av ett brett frukostutbud MED pålägg innan vi letade upp Urban Adventures som vi spontant bokat en heldag med.

Kartan tog oss snabbt dit på 20 min varm promenad och inledningsvis rådde viss nervös förvirring var deras kontor var men när det väl löst sig fick vi träffa Renée som var vår engagerade och kunniga guide för dagen. Tydligen var det bara vi som bokat cykelturen fram till 14 så det blev en väldigt privat och anpassad tur för oss.

Cyklarna hade små hjul och var lite knepiga i början och någonstans funderade vi på hur det skulle gå att cykla runt i en så folktät storstad mitt i smeten men det löste sig väldigt smidigt. Vår guide plingade och viftade tydligt och tog oss totalt 14 km runt i staden och berättade om, hur och var befolkningen bor, hur de lever, äter, tar sig runt och sjukt mycket mer.

Vi stannade bland annat och tittade på fascinerande China town, vackra arabiska kvarter, svindyra hus och hotell och galet cool arkitektur, praktiska och moderna stadslösningsar, bostadsområden och dyra turistkvarter.

Strax innan lunch stannade vi för en matbit på ett lokalt ställe där vi åt söta, gröna pannkakor (typ) med kokos i samt vegetariska vårrullar med svinstark chili. Gott!

Dessutom visade Renee oss brandstationen och ett brandstationsmuseum där Peder fick botanisera en stund innan vi behövde dra vidare.

Vid 14-tiden skulle vi möta upp 5 andra som skulle med på eftermiddagens lokala matguidningstur. Renée visade oss då två av stadens myllrande matmarknader (först den största, som låg i Chinatown).

Inne i byggnaden låg rader av små trånga familjeägda butiker/restauranger, alla specialiserade på sin grej. Väldigt fascinerande och annorlunda ändå. På små engångstallrikar åt vi sjukt god lokal mat från flera olika matstånd som Renee plockat ihop åt oss från hans egna favoritställen.

Maten är kanske inte den vackraste att se på men den smakar desto mer. Billigt var det också, speciellt med de traditionella restaurangerna precis utanför. Efteråt hängde vi på ett trevligt australienskt äldre par som gått eftermiddagen med oss för de bodde på det lyxiga 57 våningar höga Marina Bay Sands som består av tre gigantiska hotelldelar med en gigantisk båt (restaurang, bar och enormt poolområde) ovanpå de 3 hotellsektionerna. Större än det ser ut…

Lite knepigt att beskriva men tydligen kostade hela skrytbygget (inklusive kasinot under och det egna shoppingcentret) ca 40 miljarder att bygga och det tjänade man in första året… Det australienska paret erbjöd oss att komma och kolla och hade ett rum på våning 28 och bara därifrån var det sjukt fin utsikt.

Tack vare dem fick vi även åka upp till poolområdet på högsta våningen och titta på utsikten, något endast hotellgäster får göra annars.

Efteråt gick vi ner framför hotellet och kikade på en gratis lasershow de har ute i viken framför hotellet, med hjälp av diverse olika fontäner. Också svårt att beskriva men fint att se på trots att det avbröts efter ett tag pga ett tekniskt fel. Vi vandrade då vidare över till det kända Gardens by the Bay för att titta på ljusshowen de har varje kväll med hjälp av stora konstgjorde träd (tänk Avatar-filmen).

Det var precis som allt annat här väldigt vackert, påkostat och tekniskt i framkant.

Efteråt var vi galet trötta efter dagens alla intryck, cykling, promenad och all mat som hade smakats på i olika omgångar. Vi åkte tunnelbana hem till hotellet och somnade direkt.

Tunnelbanan här är förövrigt galet modern, effektiv och har många praktiska funktioner och användarvänlig skyltning Sthlm borde lära av. OCH det är billigt att resa i alla former av kommunala färdmedel (inte bara tunnelbana) och enkelt att betala, även med cash, vilket man generellt har som turist.

Stora musslor och roadtrip på västra Samoa

Idag började dagen med lite mindre sol (vilket iof va lite skönt). Så efter frukost beslutade vi att ta resans sista roadtrip västerut. På vägen stannade vi igen vid viken med jättemusslorna som ändå låg på vägen. Den här gången fick man bada och vi snorklade ut i den stilla viken (det var förövrigt ingen annan där så det kändes väldigt lugnt och privat).

På vägen ut simmade vi nästan rakt på en yrvaken sköldpadda men vi hann inte fota den för den blev alltför rädd och simmade snabbt ifrån oss. Men vi hade inte hört om några sköldpaddor alls där så lite förvånade var vi ändå.

Själva musslorna fanns i de flesta storlekar, från mindre och färgglada till större mer enfärgade. De såg ut att trivas bra i reservatet och det var ändå några sorter vi inte hade sett förut. Väl värt ett dopp helt enkelt.

Efteråt tog vi vi bilen vidare västerut och vägen blev bara skumpigare och mindre asfalterad ju längre upp och in i djungeln vi kom. Kartan visade såklart att det skulle vara asfalterat och det hade det säkert varit en gång i tiden..

bilen tog det bra dock och efter ett tag var vi ute ur djungeln och nere längs med kusten igen med flera byar som passerade.

Vid lunch passerade vi ett strandhotell där vi åkte in och chansade på lunch. Det låg fint till och var väldigt mysigt och förvånansvärt folktomt.

Vi tog en stekt fisk till lunch i den folktomma men mysiga restaurangen med havsutsikt bland palmerna innan vi åkte vidare. På vägen tillbaka passerade vi den lilla flygplatsen och kollade var vi ska lämna in bilen inatt vid 4-tiden. Planet till Sydney går kl 6 där vi byter till flyg till Singapore. Där stannar vi förövrigt i 3 nätter sen.

Väl tillbaka på hotellet tog vi det lugnt innan jag blev uttråkad och gick till det lilla gymmet för att röra lite på mig. Det var sjukt varmt och svettigt (och otränat).

Under tiden trodde jag Peder spelade på ipaden men tydligen kollade han på krabbor och små eremitkräftor samt arrangerade sitt eget krabbrace/fighting pit på stranden. Efteråt tog vi en simtur runt korallerna utanför stranden här men de är inte mycket att hurra för. Mest kul att spana på småfisk i 30-gradigt vatten. Dröjer till nästa gång man får göra det tyvärr. Sedan började vi packa lite smått, spelade lite på paddan och åt en tidig middag eftersom vi ska gå upp 02:30 inatt…

Dyk och späckad heldag i Apia

Idag (måndag) åkte vi 7.20 från vårt boende för att köra ca 1,5h upp till Apia där vi hade bokat dykningen. På vägen mötte vi skolbarn längs med vägarna i flera olika skoluniformer och det var skönt att se lite liv och rörelse i byarna till skillnad från gårdagens spökstäder (med anledning av att det var söndag).

När vi kom fram var det uppenbart att vi var fel och ingen skyltning fanns ute på piren där annonsen vi gick på sade att dykshopen skulle vara. Lyckligtvis fick vi hjälp att hitta vägen och efter lite morgonrusning och lite klassisk nervös vänstertrafiksförvirring hittade vi fram. Stället hade flyttat 5 min bort från piren och låg istället mitt emot Apias inlopp/en vik.

Registreringen och utlämningen av grejer gick förvånansvärt smidigt och australierna som drev butiken var riktigt trevliga medan de berättade att det kunde bli lite gungigt idag… Trots det fina vädret visade sig att det var rejält med vågor ute på revet och när vi kom fram var de 4 meter höga och den lilla båten med oss, vår kapten, guide och 3 andra gungade rejält och kändes mest som en leksak. Efter lite vingel och meck med grejerna gick vi i och jag fick paddla på rejält ute bland vågorna för att hålla mig på plats. Väl nere under utan var det förhållandevis lugnt men sikten var ”bara” ca 10 meter.

Vi gick ner på ett yngre vrak i flera ganska oidentifierbara delar och tog oss sedan runt en korallvägg innan vi gick upp.

Vi såg dock två fina sköldpaddor, fina koraller och lite coola eremitkräftor så jag var därmed nöjd.

På grund av vågorna åkte vi tillbaka till land för ytintervall och lite färsk kokosnöt och kokosnötskex (och ja, det är nästan så man börjar bli trött på kokosnöt). Andra dyket var lite sämre sikt men fina korallformationer och vi såg en skygg haj en supersnabb sköldpadda som inte ville umgås. Det var förövrigt vårt 50:e registrerade dyk och det sista dyket för resan. Firar med en lämpligt formad ”smekmånadskorall”.

När vi kom tillbaks var jag glad att stå på fast mark och tillsammans med en av killarna vi dykt med gick vi och åt hamburgare på ett skumt ställe som dykstället rekommenderade varmt. Det var bara vi som var där och genom en lucka i en vägg på plaststolar fick vi de godaste hamburgare vi ätit på resan.

Sedan gick jag och Peder och besökte den lokala brandstationen där bilarna var skyltade på japanska och skänka av Japan.

Peder frågade massor och sedan tog vi bilen därifrån upp till författaren Robert L Stewenssons (skrivit Skattkammarön) före detta välskötta familjegods/plantage som numera var museum.

En kvinna höll en egen mycket informativ guidad tur med mig och Peder genom godsets stora pampiga rum.

Sedan gick vi en hike upp på berget intill för att besöka hans grav och titta på utsikten. Det var en rejäl mängd trappor och slingriga lodräta stigar i den fuktiga skogen. Ungefär 30 min senare hade vi pinnat förbi flera andra och svettiga men nöjda kommit upp på toppen.

Fin utsikt och kikade på lite fladdermöss och tog vattenvila innan vi gick eller snarare sprang ner. Lite bara för att… det tog 10 min och lyckligtvis var det ett litet vattenfall längst ner där vi kunde kasta upp lite svalkande vatten i ansiktet innan vi åkte vidare.

På vägen hem stannade vi och kikade på ett annat betydligt större vattenfall på avstånd. Maffigt men lite för långt bort på andra sidan en enorm grön ravin.

När vi var tillbaka på boendet tog vi en duch och vilade lite kort på sängen innan middagen. Vi avslutade med ett jämt parti biljard, Peder vann igår och jag vann idag. Vi hade helt klart hunnit med och sett mycket idag. Imorgon blir det lugnare.

Roadtrip österut med episk natur

Gårdagen bestod till hälften av att vänta på hyrbilen som skulle skickas ”så snart som möjligt” men precis som på Fiji så kan det betyda allt ifrån en kvart upp till någon timme eller två. Lite som den akademiska kvarten men mer som en obestämd tidszon man bara får acceptera. Strax innan 3 kom bilen och efter ett snack så fick vi en dag gratis som kompensation. Egentligen var vädret fint och vårt boende supermysigt så vi klagade inte så men den uttänkta utflykten blev bara lite kortare än tänkt och förlagd till eftermiddagen.

Vi hyr en fyrhjulsdriven liten jeep och från vårt boende upp till huvudvägen (som saknar vägskyltar, markeringar eller hastighetsbegränsning) via den gropiga och steniga mindre vägen tar det ca 20 min. Huvudvägen är alltid smal och byarna ligger tätt intill vägen och man får se upp för både grisar, barn, kokosnötter, rullande apelsiner, lösa hundar, kycklingar mm. Fantastiskt vacker natur och många fina trädgårdar och prydliga odlingar trots ibland ganska slitna och medtagna hus.

Vi tog oss till den sk ”Ocean Trench” dit alla sa att man skulle. Således trodde vi det skulle vara massa folk i det stora vattenfyllda ”sink holet”. Men eftersom det var nära till stängning var det bara 3 pers där när vi kom och vi gick upp sist och hade därmed gott om plats att utforska håligheter och det klara vattnet (som har kontakt med havet underifrån så man kan känna en del ström och lite vågsvall).

Vägen upp och ner i hålet går via en svinhal, lodrät över 10m lång blöt stege så lite nervös va man ändå på vägen upp och ner. Vi tittade sedan lite på utsikten mot havet och de mäktiga vågorna innan vi gick tillbaka till bilen och åkte hem för middag.

Vi hann precis innan det mörknade ordentligt och det var kul att ha sett så mycket av vanligt folk och en trevlig naturupplevelse dessutom.

Dagen efter tog vi bilen till ett vattenfall där det gick att bada, riktigt fräscht och vackert såklart.

Sedan fortsatte vi österut längs med kusten och stannade på ett större lyxigare form av strandresort för en trevlig lunch.

Eftersom det inte finns särskilt många eller väl utmärkta fristående restauranger (på vår karta) är det de enstaka hotellen och rekommendationer från vår reception vi letade efter.

Efteråt körde vi vidare österut för att kika på stränderna som skulle vara fina där. De var både fina och långa och vi hade sett att det skulle finnas en bensinstation där också. Det gjorde det inte, den var övertäckt och nedlagd visade det sig. Det fanns knappt en människa att fråga heller eftersom det var söndag och alla var i kyrkan eller på något by-/familjesammankomst. Nästan lite kusligt ödsligt både i byarna och på vägarna, förutom i kyrkorna då. Således oroade vi oss för om bensinstationen i närheten av oss också skulle ha stängt så vi stannade bara och tog ett kort dopp innan vi åkte vidare västerut igen.

Lyckligtvis hade den öppet och vi kunde tanka fullt, sedan åkte vi förbi en marinskyddad vik där det skulle finnas stora musslor att kika på. Något vi iof sett mycket av förr. Men det var stängt (eller snarare inte tillåtet) att bada där på söndagar. Men det var en fin vik, men inte lika fin väg därifrån, men vår lilla jeep tuffade obehindrat vidare hem igen. Där tog vi ett dopp och en dusch (notera mycket bad här). Sedan åt vi middag, spelade lite biljard och gick o la oss tidigt eftersom vi hade bokat 2 dyk dagen efter och vägen dit tar en stund.

Vrak- och revdyk avrundar ö-hoppandet på Fiji

Den här morgonen var vi uppe tidigt för att packa ihop och förbereda oss för dagens 2 dyk. Efter frukosten gick speedbåten tillsammans med 2st australiensiska killar över till grannön.

Där registrerade vi oss på dykcentret och skrev under papper trots att de inledningsvis inte verkade veta att vi skulle vara med, hade bokat eller att vi avsåg att betala samt att vi faktiskt var registrerade dykare. Men efter lite traditionell förvirring, telefonsamtal och efter att de hittat mig i systemet gick allt bra och vi fick testa utrustning för att sedan komma iväg. Peders dräkt var egentligen för liten och min för stor (något som visat sig vara ett ganska vanligt problem för att Peder är lång och jag är… jag). Båten tuffade på i solskenet över ett lugnt hav i knappt 10 min innan vi var framme och tydligen var det vrakdyk som stod på dagens schema, inte oss emot.

Första dykplatsen var en kinesisk fiskebåt på ca 15 m som sänkts för att skapa rev. Del låg på ca 30m djup och det var gott om plankton vilket gjorde sikten lite dålig (för att vara Fiji).

Men det besvärade oss inte nere på vraket utan vår guide tog oss in i aktern och längs med insidan av båda relingarna innan vi besöka både lastutrymmen och kaptenshytt.

På vägen träffade vi på en stor pufferfish och i ett utrymmena dolda sig mängder av småfisk vilket vår guide entusiastiskt satte i rörelse med sin lampa.

Riktigt fräckt. Sedan avslutade vi uppe på aktern och vidare upp över hela båten innan det var dags för ett säkerhetsstopp där vi blev bitna av små maneter/“Sea lice” men det irriterar mest och gör mest ont en liten stund.

Tydligen gillar de plankton, inte helt förvånad. Efter ett kortare ytintervall åkte vi knappt 10 min vidare till ett rev för ett dyk vid en enorm ”korallpelare” som gick ner 20m med både mjuka och hårda koraller och småfisk kring sig.

Trevligt dyk men lite jobbigt pga stark ström och vi såg (bland annat!) en muräna, 2 drakfiskar, en rosa anemon och diverse nemo-fiskar.

Peders lyft tar slut först på grund av större lungor men vi kom upp utan att bli bitna denna gång och sikten var minst 15m.

När vi kom tillbaka duschade vi, åt lunch och nu chillar vi i skuggan i väntan på färjan som ska ta oss tillbaka till ”fastlandet”. Där övernattar vi på samma hotell som innan vi började ö-hoppa och imorgon flyger vi till Samoa, där vi hört att det inte finns täckning så det lär bli lite klumpvisa uppdateringar härifrån fortsättningsvis.

Restaurangen i havet/på revet

Första morgonen på vår sista ö (Beachcomber island) började likt alla andra med en buffefrukost med fokus på frukt, ägg, vit toast, bönor och pannkakor och brist på pålägg. Sedan trodde vi att vi skulle dyka men det var nu tydligen fullbokat på dagens första dyk (sånt man upptäcker när man råkar fråga…) så då bokade vi om det till imorgon istället. Planen var sedan en enkel dag på stranden med lite snorkling men vi föll för frestelsen och hänga med 4st andra till Cloud 9, en hipp restaurang och bar på en tvåvåningsponton mitt ute i havet intill lite små rev omgiven av kristallklart blått vatten och småfisk.

Det tog 25 min för vår lilla speedboat att ta oss dit och vi fick va kvar ett bra tag ändå. Vi simmade runt, hoppade från restaurangen, satt och pratade med lite folk och tog en drink.

Strax innan två kom vår kapten och hämtade oss för en enkel fish and chips lunch på ett enklare men lugnt surfställe på stranden på närmaste ön intill. Sedan åkte vi tillbaka hem och duschade och eftermiddagschillade vid vårt fina lilla strandhus ett tag. En bra dagstur till ett väldigt udda och coolt ställe ändå, trots att allt här är lite dyrare att göra än vi kanske trodde. Men här snålas det icke, är det semester är det semester tänker vi. Här är förövrigt en bild på ön vi bor på:

På kvällen åt vi en lugn middag (fortfarande bara sådär och inte i jämförelse med familjens goda och smakrika mat vi ätit tidigare). Förövrigt har den stora högljudda gruppen högljudda amerikaner åkt hem. Men i ärlighetens namn märkte vi inte av dem på grund av vår stugas placering på ön och den fina dagsutflykten.

Sedan dubbelkollade vi morgondagens dyk och gick och la oss med lite Netflix innan vi snabbt slocknade.

Blue Lagoon och ankomsten till ”partyön”

Sista dagen med familjen på Waitui Basecamp blev vi skjutsade av Jerry över till ”the blue lagoon”. Fortfarande själva och fortfarande lika intimt och mysigt. När vi kom till stranden var det verkligen en blå lagun och det enda som störde den perfekta vyn var en större båt/litet kryssningsfartyg som körde mellan öarna och tillfälligt hade stannat på stranden. Men stranden var lång så det märktes knappt.

Vi inledde dagen med snorkling en stund och kikade på småfiskarna på revet. Sedan promenerade vi bort till resorten längst bort i änden på stranden och köpte glass. Kanske inte helt oväntat men riktigt skönt i värmen.

Sedan pratade vi med två gubbar från ”kryssningsfartyget” en stund innan Jerry kom och hämtade oss. Hans fru serverade oss någon form av varma hemmagjorda ”piroger” innan vi checkade ut, som vanligt sjukt gott och vi konstaterade att den bästs fijianska maten (kanske inte helt oväntat det heller) hade serverats hos familjen. Jerrys son skjutsade oss till den färjan som skulle ta oss vidare några timmar söderut för vår fjärde och sista ö.

På båten träffade vi våra brittiska vänner sedan tidigare (Blue och Oliver) som var påväg hem till huvudön söderut med samma båt som vi. Vi satte hos tillsammans på soldäck och hade riktigt trevligt. Ända tills vi konstaterade att den högljudda amerikanska gruppen med ungdomar också skulle av på samma ö som vi. Vi kände oss lite gamla en stund men som de flesta konstaterat även på denna resa smälter vi in bra tack vare ”vårt inga utseende” (eller babyface som jag också fick höra).

Ön är den minsts vi varit på hittills och är en platt sandö omgiven av hav, riktigt fin. Vi blev snabbt på riktigt gott humör när vi konstaterade att vår stuga låg en bra bit från restaurangen (hördes inte ett ljud) och precis vid stranden.

Dessutom var stugan enorm (jämfört med de tidigare öarna) hade AC och takfläkt, egen stor altan med varsina solstolar direkt mot havet, en hängmatta i skuggan under palmerna OCH det gick att låsa dörren. Det har det inte gått att göra tidigare förutom på det allra första boendet i Pacific Harbour. Här finns också ett struligt men existerande wi-fi (isch) och en massa aktiviteter att göra.

Efter den halvdana buffemiddagen som vi åt tillsammans med ett brittiskt par boende i Nya Zeeland testbokade vi 2 dyk inför dagen efter. Oklart vad det innebär men den som lever får se. Avslutningsvis hölls en eldshow på stranden och sedan gick vi och la oss i vår supermysiga stuga medan vågorna rullade in så nära att jag trodde de var nedanför sängen.

Grottbesök och ”lata dagar” på Waitui basecamp

På morgonen åt vi frukost med de litauiska tjejerna innan vår motorbåt kom för att plocka oss för dagens grottbesök. Jerrys fru hade gjort rostat bröd och ställt fram frukt med äggröra, te och kaffe åt oss. Vi längtar dock redan efter någon form av pålägg som inte är sylt.

Vi var tydligen först i ordningen av flera andra som skulle plockas upp på olika boenden på vägen till grottan. Det skumpade ganska rejält på vägen dit och tillslut var vi så många i den lilla motorbåten att vi fick dela upp oss till en annan båt som vår kapten troligtvis tillkallat.

När vi tillslut kom fram till den lilla stranden var det ganska mycket folk men efter ett litet tag var det vår tur och ett hål i berget med trappor ner ledde oss till den vattenfyllda grottan med fina formationer och ekon som studsade mellan väggarna.

Snart var det vår tur att dyka ner under berget in och upp i ett hålrum som var nästa grotta. Där inne fanns inget dagsljus alls, bara ett cirkulärt högt hålrum och vattnet var lika djupt som i förra. Sedan kunde man simma typ 20m vidare in där det i slutet fanns ett djupt hål uppe i taket till dagsljuset, väldigt fräckt alltsammans.

Sedan fick vi dyka ner tillbaka ut i första grottan där vi sedan tog oss ut och båten skjutsade oss vidare hem. Inte lika skumpigt på vägen hem men vi lämnades av sist så vi var riktigt hungriga när vi kom tillbaka.

Då hade våra litauiska vänner åkt vidare så vi var själva kvar med familjen. Vi serverades egen lunch med nybakat bröd till, även detta väldigt gott. Efteråt visade Jerry oss hur man letar musslor i lågvattnet intill mangroveskogen och han och Peder plockade en hink full.

Jag var mest betraktare, var inte så pigg på att gräva runt i den varma leran. Sedan duschade vi av oss saltvatten och leta för att sedan ta en promenad upp på öns berg. Det var ett högre berg än det såg ut och hade terräng och tätt gräs som växte högre än vad Peder är.

När vi väl nådde toppen, svettiga och varma satte vi oss högt på en sten och tittade på utsikten över viken och öarna runtom.

Vägen ner var både hal och lite knepig men vi pinnade på och satte oss sedan på den lilla lilla stranden och lät kvällsvinden svalka.

Sedan åt vi en supergod kycklingmiddag (ensamma) plus att Peder smakade på musslorna vi plockat tidigare, tills Jerry och hans fru satte sig och sedan satt vi och pratade i strax över en timme tills vi gick och lade oss. Den här gången kikade vi ett avsnitt nedladdat Netflix innan vi somnade.

Morgonkajak och resan norrut

Igår var sista dagen på Manta Island och vi bestämde oss för en kajaktur för att se mer runt ön än vi gjort tidigare. Att paddla runt i strålande sol och kristallklart vatten med revet direkt under sig är det absolut inget fel på. När vi kom runt stranden låg en vik med några segelbåtar på svaj. Där hälsade vi på ett norskt äldre par som hade varit ute och seglat nästan hela vägen runt jorden under 5 års tid. Sedan paddlade vi vidare till en öde strand där vi gick i land och kastade lite sten, solade och tittade på snäckor. En ödsligt lugn och mysig känsla ändå. Sedan paddlade vi tillbaka till boendet där vi fick manövrera runt ett bra tag för tidvattnet hade sjunkit och det var väldigt, väldigt lågt vatten ner till alla ömtåliga koraller. Tyvärr glömde vi GoPron på kajakturen men det var e fantastiskt mysig morgon.

Innan vi åkte sjöng personalen som vanligt och vi tog en liten båt ut till den större ”färjan”. Efter lite förseningar och förvirringar då båten inte tog samma väg som kartan gick vi och endast två tjejer från Litauen av och skjutsades in till en helt annan strand än de som fanns runtomkring där båten stannade.

Det visade sig snart att mannen som körde båten ägde den lilla lilla anläggning vi skulle bo på tillsammans med sin fru endast. Det märktes direkt att här hade vi hamnat hemma hos någon och kvinnan i familjen kom direkt med färdig lunch till oss vilket var stekt ägg, frukt och kasawa. Vårt boende låg uppe på en liten kulör med utsikt över viken i ett litet ljusblått hus med en enkel söt inredning och en toa och dusch med ett skynke för samt diverse inneboende myror.

Väldigt annorlunda från de lite större boenden vi bott på och som vi då tyckte var små och intima. Detta var väldigt familjärt och intimt och det finns inget wi-fi och likt de andra boendena på öarna – ingen tv. Bara tystnad, lite fåglar och en familj med sina barn.

Efter lunch gick vi och tjejerna från Litauen en promenad med Jerry, mannen i familjen som visade oss genom terrängen bort till sin brors gård och olika typer av små privatägda familjeodlingar. Intressant att se två kor uppenbara sig mitt i djungelterrängen och olika typer av frukt och grönsaker lite överallt.

När vi kom upp till Jerrys brors gård (ett litet sovhus och ett litet hus för förvaring/kök) stod han och vattnade sina plantor och barnens brottaedes på gräset. De frågade om bi ville se getterna och då togs vi upp till deras hage där barnen slog på en plåtbit tills de andra getterna kom vandrandes upp ur terrängen och bland palmerna. På vägen tillbaka plockade vi och smakade någon form av citrusfrukt direkt från ett träd.

Sedan kom vi tillbaka till familjens hus och gick upp till våra små stugor och bytte om innan middagen som bestod av nyfångad fisk i kokosgrädde med ris och kokt Jams och tomater uppblandat med lök. Bland det godaste vi ätit på Fiji och väldigt familjärt. Efteråt kom Jerry och hans fru och sedan satt vi och pratade i några timmar innan vi gick och la oss.