Igår (den 15 juni) åt vi frukost och fastnade sedan i ett längre snack med våra brittiska vänner innan vi satte oss tillrätta i skuggan för att studera. Vi bestämde oss nämligen för att passa på att göra en specialkurs inom dykningen och vad passar väl bättre än en kurs i ”Shark Ecology” för att bättre förstå våra missförstådda nya vänner. Dyken hade vi gjort och nu var det teori via en (otroligt långsamt) men tillslut nedladdad app. Efter lunch fick vi en privat föreläsning/diskussion av marinbiologen Rob i skuggan av träden intill stranden, riktigt behagligt och trevligt.

Efteråt gjorde vi ett litet test på 40 frågor och när det hade gått bra var vi färdiga men då var det nästan eftermiddag igen. Vi satte oss på stranden och tittade på solnedgången, tog ett dopp och snackade med en dansk kille.

Sedan var det fijiansk kväll så maten var traditionell och inleddes med en ceremoni på samma sätt som den vi gjorde i byn på huvudön. Efteråt hade personalen dansuppvisning och sedan skulle vi också vara med. Trevligt och mysigt men jag var väldigt trött i huvudet efter den ovanligt teoretiska dagen.

Som vanligt kunde vi inte låta bli att hänga på aktiviteter efter frukost. Den här gången blev det en ”marine biology tour” med det brittiska paret vi träffat kvällen innan. Öns marinbiolog Rob berättade och visade oss i 2h hur korallrevets ekosystem fungerar med hjälp av både koraller och i öns olika små akvarium som där de har olika arter.

Superintressant tyckte vi alla och sedan avrundades det med en guidad snorkeltur ut på revet som sägs vara ett av områdets bästa, några steg ner på stranden. Fantastiskt djurliv och jag höll nästan på att simma in i 2 små bläckfiskar. Det enda som besvärade var skavsåret jag fick på mantasnorklingen under gårdagen och de pyttesmå maneterna som sticks och kliar lite ett tag (som vi självklart råkade simma in i ett gäng av).

Efteråt åt vi lunch och sedan var det raka vägen ut till ett sk marine conservation dive. Det innebär att dykets syfte är att plantera koraller på revet, vilket vi fick en kort men bra instruktion i innan vi gick i. Plötsligt fann man sig själv på knä på havsbotten 14 meter under ytan letandes efter hålrum att stoppa mer levande korallbitar i – för att de sedan sakta ska växa fast och förhoppningsvis bilda nya koraller. Riktigt roligt och lite knepigt faktiskt. En grym upplevelse och så mycket vi lärt oss idag var det länge sedan jag lärde mig.

Efteråt gick vi tog vi en liten promenad med våra nya brittiska vänner upp på en utsiktsplats för att se solnedgången. Sedan var det gemensam buffemiddag medan personalen spelade och tände en stämningsfull brasa på stranden.

Efteråt var det krabbrace igen men det var så många som ställde upp så vi avstod och tittade på istället. Sedan firade vi lite födelsedag för Oliver som fyllde 30 år med lite tårta och snack innan vi gick och lade oss, ovanligt sent faktiskt. En väldigt späckad och rolig dag i solen.

Igår bytte vi ö för första gången. Precis lagom faktiskt. Färjan kom in i viken vid 11 snåret och som vanligt sjöng personalen på stranden när vår lilla motorbåt körde ut och mötte den stora. Det är ändå fascinerande hur de löser logistiken med allas väskor, förvirrade personer och in och utcheckningar på båten från olika boenden och olika småbåtar förhållandevis smidigt. Även om det för oss mest ser ut som ett organiserat kaos.

45 min senare hade vi anlänt till Manta Island där en liten måtorbåt plockade oss och kanske 8 andra. Efter en välkomstdrink och brief om öns geografi, logistik och faciliteter fick vi se vårt nya rum/tält vilket återigen var ett stort tält med en stor dubbelsäng, högt i tak och fläktar som svalkade, en egen utomhusdusch, en fräsch inomhustoa och liten altan ut mot den lugna viken och stranden. Den här gången har vi en egen hängmatta där vi senare på dagen chillade och åt glass i skuggan.

Efter lunch tänkte vi snorkla lite vid stranden men vi hann knappt i vattnet för än personalen bankade på trummor och skrek “Manta Rays”. Alla, vilket i och för sig inte är så många (ink vi) rusade då upp till öns ”dykshopp” och lånade fenor, sedan hoppade alla på en liten motorbåt som snabbt tog oss ut i kanalen mellan vår ö och en annan. Sedan slängde sig alla i vattnet och spanade neråt och snart var dem där – mantorna, ca 5 st i olika omgångar som letade mat och fick stå ut med ett gäng nyfikna snorklare som studerade och fotade dem.

Det var dock stränga regler om vad man inte får göra av hänsyn till både djur och starka strömmar. Efter den trevliga men ganska fysiskt jobbiga turen gick vi på en föreläsning om mantor som öns marinbiolog höll. En riktigt intressant dragning faktiskt där man fick veta väldigt mycket och bland annat att turisternas pengar går tillbaka till ön, bevarandet av naturreservatet runt dem och till arbetet och studierna med mantorna som bedrivs.

Efteråt pratade vi med ett trevligt brittiskt par på stranden medan solen gick ner innan det var dags för middag. På detta stället var det trerätters, vi valde kycklingsoppa till förrätt, kyckling och mos med grönsaker till huvudrätt och någon form av fruktsallad till efterrätt. Sedan däckade vi nöjda och trötta vid 20:30 och sov till 7 dagen efter.

Dagen började med strålande sol (och numera vaknar vi av oss själva vid 7-snåret) så det var fint att hinna se solen gå upp och ön sakta vakna till liv utan någon som helst tid att passa. Vilket är ovanligt för att vara vi.

Vi åt en långsam frukost innan vi spontant bestämde oss för att promenera genom djungeln upp till toppen på ön. Lika bra att få det överstökat innan det blev för varmt tänkte vi. Problemet var ju att det egentligen redan var varmt…

Efter några steg in i buskarna kom den tryckande hettan och fukten och det var tur att vi bara tog badkläder och skor för när vi väl kom upp ur vegetationen 35 min senare var vi helt blöta av svett och spindelnät. Typ den första lilla ansträngningen på över en vecka så det kändes i alla fall bra. Men utsikten på toppen över havet, ön och grannön var i alla fall magnifik och vi stod och fläktade oss i den lilla fläkten som fanns innan vi gick ner igen vilket inte helt oväntat kändes betydligt lättare och svalare.

Givetvis var det väldigt aktuellt med ett omgående bad då fort vi kom ner. Men det blev en snorklingstur på revet precis utanför stranden istället. Det är förövrigt inte ofta man kan ta 3 steg ner i vattnet och titta på diverse korallfiskar, färgglada stjöstjärnor och små stingrockor. Efteråt la vi oss vid de små poolerna utanför restaurangen innan det var lunch.

Efter lunch fortsatte vi göra ingenting men efter en stund höll Tim i personalen en kort lektion i hur man hämtar, hugger o serverar kokosnöt. Trevligt men personligen inte helt förtjust i kokosmjölk dock. Sjukt jobbigt problem, helt klart…

Efter ytterligare en stund vid poolen tröttnade vi och gick ner till stranden en stund. Efter lite svalkande dopp inspekterade vi dagens brännor trots vårt nitiska smörjande med skyhög solskyddsfaktor. Bitvis rött men inte helt kräftrött är nog definitionen. Något senare spanade vi in solnedgången över havet innan det var dags för middag och sedan sängen.

Idag hade vinden lugnat sig och frukostbuffén intogs tidigt för att vara redo för dagens första dyk, tydligen kallat ett Cave dive men något vi nog snarare skulle kalla ”Swim through dive”.

Efter en lika förvirrad utrustningsutdelning som vanligt tilldelades vi en egen divemaster som skulle guida oss på revet ca 15 min bort. Vår lilla motorbåt skumpade rejält i vågorna och lagom tills vi var framme var vi genomblöta av det 27 gradiga vattnet och fullt redo att dyka ner.

Inledningsvis och avslutningsvis såg vi lite revhajar men det kändes mest futtigt efter hajdyken.

Det roliga var snarare de olika formationer som revet och korallerna bildade vilket skapade mängder av små korta grottor vi enkelt kunde simma igenom. Efter 49 min hade vi bla även hunnit med att klappa en sjögurka, titta på en blyg anemon, en gul trumpetfisk, en flyktbenägen liten stingrocka och fascinerats över ”magic corals” som ändrar färg när man vidrör dem. Ett trevligt dyk och perfekt när vädret inte var supersol.

Efter en god lunch i öns mysiga restaurang och lite chill i en soffa var det dags för dyk två längs en 30m djup korallvägg några min utanför vårt boende. Vågorna gick ganska höga så det var ett intressant äventyr att få på sig alla grejer innan man klumpigt kunde trilla bak ner i de varma vågorna.

Jag hade lite strul med envis imma i masken bland annat men annars gick det bra och vi tittade på diverse korallfiskar, anemoner och havssniglar på max 22m innan vi och vår guide tog den lilla båten in tillbaka till stranden. Väl tillbaka var vi ganska trötta så efter en dusch chillade vi lite till innan vi gick en eftermiddags promenad bort till ena änden på ön (vilket går väldigt fort).

Spanade lite koraller och fina stenar medan tidvattnet stod lågt, innan vi hamnade i vår härliga säng framför havet direkt utanför medan solen snabbt gick ner. Plötsligt var det mörkt och här blir det verkligen mörkt men till ljuset av vår iPad och sänglampan löste vi lite korsord och spelade backgammon tillsammans innan det var middag. Eftersom det är öns enda boende äter alla tillsammans samma tid medan personalen spelar galet härlig musik.

Nu sitter vi här i jakten på wi-fi igen och tar det allmänt lugnt. Innan vi gick o la oss blev det spontant krabb-race för alla som ville och tyvärr vann inte vår krabba, han eller hon var alltför långsam ut ur ringen trots ihärdigt påhejande.

Sista dagen i Pacific Harbour var egentligen en transportdag tillbaka till öns huvudort Nadi. Så vi bokade en taxi med en trevlig indier vi mött dagen innan till strax efter lunch och tog en lugn dag på hotellet innan det var dags för den 2,5h långa slingriga bilresan tillbaka. Eftersom vi fortfarande var pigga på morgonen gick vi upp tidigt, åt frukost först av alla och tog sen en lugn morgonjogg på stranden i solen.

Kanske max 4km från ena änden till den andra innan vi va tillbaka och spenderade resten av förmiddagen vid poolen (med wi-fi). Under taxiresan tillbaka lärde vi oss mkt av vår chaufför innan Kim somnade.

Vårt hotell i Nadi var bara ett stopp för natten innan det var dags för island hoppingen morgonen efter så vi hade inga höga förväntningar alls. Men det var ett väldigt trevligt o fräscht hotell för att ligga så nära flygplatsen, däremot ville vi inte betala dyrt för wi-fi så vi letade snabbt upp en burger king, drack milkshake och hittade vår indiska kvällsrestaurang innan vi gick tillbaka till hotellrummet och vilade lite. Middagen intogs något senare och sedan däckade vi tidigt igen efter lite nyheter med BBC på hotellet.

En buss hämtade oss morgonen efter innan vi kom fram till det väldigt västerländska (dyrt område tydligen) och välorganiserade hamnen i Denarau efter knappt 20 min. Därifrån gick dem fräscha och stora färjan vidare ut mot vårt första stopp. Inledningsvis var det lite kaos för de hade bytt ordning på våra boenden och öarna vi skulle besöka men det löste sig tillslut. Det förvånar oss hur stor och lyxig båten var med tanke på hur små öarna skulle vara men det klarnade snart.

Vid varje stopp kom små motorbåtar och plockade upp gäster till respektive boende och när vi anlände på vår ö tillsammans med 7 andra stod personal (precis som vi läst om) och spelade på stranden när vi klev av.

Vårt boende är enda boendet på denna ö och efter en välkomstdrink och en lång informativ brief togs vi till vårt ”rum” som egentligen är mer av ett stort lyxtält med trägolv, el, takfläkt och en egen utomhusdusch, toalett och badrum med direktingång på baksidan. Från sängen har vi otrolig havsutsikt och egen altan med stranden 5 meter nedanför oss. Ett fantastiskt mysigt ställe helt enkelt.

Vår första dag på ön åt vi en supermysig och god liten buffelunch medan personalen spelade musik. Sedan skrev vi upp oss på en promenad ut på ön till både utsiktsplatser, söta skogsstigar och en öppen grotta där vår guide berättade mer om hur livet var förr på öarna.

Väldigt trevligt och intimt och vädret är perfekt varmt tack vare vinden. Peder har dock troligen druckit lite dåligt och lade sig att vila medan jag tog ett dopp. Nu är kl snart 4 och jag ligger i en solstol vid en av de små mysiga poolerna under en palm och tittar på havet, vågarna och det kristallklara vattnet. Smutt minst sagt! På kvällen åt vi den godaste buffemiddagen hittills innan vi lyssnade på en intressant men lång föreläsning om hajar som öns marinbiolog höll i restaurangen. Vi somnade till ljudet av vågorna, vinden och takfläkten. Täcke är överflödigt och luftfuktigheten var påtaglig.

Dag 1 på Fiji spontanbokade vi vad vi trodde var en eftermiddagstur i djungeln med lite olika aktiviteter inkluderat. När vi kom tillbaka efter dykningen hann vi knappt byta badkläder innan vi blev hämtade av Maria, en trevlig kvinna som bodde i den by vi skulle besöka. Snabbt upptäckte vi att det bara var jag och Peder som skulle spendera eftermiddagen i djungeln. Det kändes både exklusivt och senare till och med lite pinsamt men fantastiskt roligt. Speciellt när vi inte riktigt visste eller förstod vad vi egentligen hade bokat.

Marias bil fick kämpa 45 min in och upp i djungeln längs med smala bumpiga grusvägar innan vi tillslut kom fram (oklart hur bilen mådde dock) till vägens ände bokstavligt talat. En äldre man mötte oss vid en flod och tog oss över den i en färgglad långbåt. På andra sidan låg hans by, då han visade sig vara byns hövding.

Mitt i ingenstans låg denna by där ett hundratal personer bor och i princip bara lever på jordbruk, eller kanske snarare djungelbruk. För detta var verkligen i djungeln, intill en grund och klar flod, som det tog oss över en timme med långbåt att ta oss tillbaka ner till stan.

Byns äldre visade oss runt och berättade bla om skolan, att det pågick ett arbete med att dra in elektricitet till byn och hur de nyligen drabbats av en cyklon.

Väl tillbaka i byns stora lokal visades det upp traditionell fijiansk dans och en sorts dryckes/välkomstceremoni där vi också deltog och sedan åt vi lunch på golvet tillsammans men allt var lagat åt oss och det kändes mest som att folk iakttog oss och vi var inte helt bekväma med det hela även om det var intressant, supergott och trevligt.

Givetvis köpte vi en liten souvenir innan det var dags för båtturen tillbaka längs med floden. Otroligt vacker och grönskande natur och enorma palmer, bambu- och mahognyträd följde floden nedströms.

På vägen ner stannade vi för en simtur i ett vackert stort vattenfall, fortfarande bara jag och Peder. Två killar från byn följde med i båten och på vägen ner mot stan visade de hur man numera också transporterade sig, nämligen med rumpan i en luftfylld innerslang/badring.

De små forsarna tog oss nedströms i våra badringar och på slutet hängde vi efter långbåten innan det mörknade och vi fick åka båt sista biten till en liten brygga där en Maria och bilen väntade för att ta oss tillbaka till hotellet. Vanligtvis brukade man inte hinna ett besök i byn men eftersom det bara var vi två fixade dem en fulltur på en eftermiddag och först vid 7-tiden var vi tillbaka. Helt slut efter 2 hajdyk och en eftermiddag full av intryck och nya insikter. Tror nog att vi var blöta majoriteten av den dagen och trots att solen inte var framme var det absolut tillräckligt varmt i både lyften och vattnet. Dagen avslutades med 2 stora burgare vid hotellet sedan slocknade vi snabbt och sov väldigt väldigt gott och mycket.

Vårt första äventyr och egentligen det enda vi bokat på förhand var 2 dagars Fiji-dykning i Pacific Harbour. En mindre ort 2,5h bilresa österut från flygplatsen dit vi anlände efter 5 långfilmer, x antal power naps och diverse tidszoner senare. Dock i premiumklass med gott om utrymme och både bubbel och choklad som livade upp. Bilresan fram till vårt boende i en rymlig lyxhydda/villa på stranden i en grön och välskött trädgård kändes oändligt lång men tillslut kom vi fram och kunde avnjuta en förvånansvärt smaklös buffekväll med ett betydlig trevligare fijianskt live band samt en fin dans- och eldshow. Vi lade oss så fort det kändes artigt att gå ifrån restaurangen och somnade väldigt direkt…

För första dagens dyk åkte vi båt bara 10 min ut från ”hamnen”, där vi oxå hyrde vår utrustning och fick en mycket snabb brief innan vi plötsligt stod där mitt i havet redo att plumsa i tillsammans med ca 10 andra personer, majoriteten välkittade och entusiastiska kineser och våra guider som först verkade vara förvånansvärt många. Först senare förstod vi att antalet var välbehövligt för att hålla koll på både gruppen och 25-30 hajar i storleken 1,5-4 meter.

Direkt när vi nådde botten på 20m djup placerades vi ut på knä längs en knappt halvmeter hög stenmur. Precis framför låg och flöt tunnor med hajmat som öppnades sporadiskt av de smått halvgalna guiderna. Hajarna verkade veta precis vad som skulle hända och var på plats redan när vi kom och för varje gång tunnorna öppnades blev fiskstimmen och hajarna både fler och mer… entusiastiska/hungriga (i brist på bättre ord).

Vi var faktiskt aldrig rädda, dels för att man inte hinner det, dels för att man fylls av en så stor respekt för dessa mäktiga och stora rovdjur men också för att det märktes hur guiderna höll stenkoll på oss. Även om flera hajar kom så nära som 30-50 cm av oss så var de snabbt framme med sina stålhakar och slog i stenmuren (med ett ouppskattat ljud) alternativt bokstavligen puttade undan dem. Muren var en trygghet att ducka ner under men det höll också alla dykare stilla på plats och våra guider var både bakom oss, men oxå strax framför muren för att både ha koll men också för att ibland själva kunna dra fram ett fiskhuvud och försiktigt mata en och annan haj. Det var egentligen först när hajarna närmade sig guiden som man fick perspektiv på hur stora de ändå var. Totalt såg vi 5 olika hajarter varav tjurhajen är den farligaste men utöver hajar var det såklart gott om olika färgglada och närgångna korall- och Nemo-fiskar samt en social muräna och flera vackra drakfiskar. På samma dykplats låg även ett 20m stort upp och nervänt båtvrak täckt av vackra koraller, vilket alltid var ett välkommet och något lugnare avslut på dyken.

Dag 2 trodde vi skulle bli 2st revdyk men dykcentret hade tydligen hajdyk i 2 dagar så det var bara att hänga på och inte oss emot. Vi kommer troligen aldrig se så många hajar på samma plats så vi åkte till samma dykplats även dag 2. Vågorna var betydligt större på vägen dit dock och guiderna var mer informativa och det var en lugnare och trevligare atmosfär på något sätt. Man kunde heller inte tröttna på att iaktta dessa imponerande djur och hur ödmjuk man blir inför dem. Även dag 2 var de nyfikna och lite närgångna men det kändes fortfarande tryggt konstigt nog. Alternativt så är vi bara konstiga/naivt orädda som inte reagerar mer än vi gör.

Det värsta som hände oss i dykväg under de 2 dagarna var väl att Peders flaska höll på att åka av i början och en vikt trillade ur hans slitna viktbälte. Men det uppmärksammades direkt och löste sig väldigt smidigt och väl tillbaka på resorten hann vi bara byta om innan det var dags för en dagstur in i djungeln. Men det får bli ett separat inlägg av det… (skriver trots allt detta på telefon…!). För mer bilder – se Instagram!

Så var vi här igen… terminal 5 på Arlanda efter en intensiv och fullspäckad helg. I lördags gifte vi oss (känns lite galet att det är över) och nu sitter vi här intill gaten med respippin och en påse nötter.

Hela bröllopsdagen gick sjukt fort och trots bristen på sömn kom vi upp och genomförde den underbara dagen ända in till kl 3 på dansgolvet (precis som utlovat). Helt sjukt vilka fina vänner och släktingar man har. Det är en sån dag som man inser hur många och hur fantastiska de egentligen är. Nu sitter man här som ett fån och undrar varför man ens oroade sig för all (absurd) logistik vi hade dragit på oss. För som min make så fint uttryckte det: ”ska man göra något ska man ju göra det ordentligt”.

Och det gäller givetvis även bröllopsresan. Om 30 min lyfter planet mot Fiji, men först mellanlandar vi i Moskva, Singapore och Auckland. Det är verkligen på andra sidan jorden. Jet lag here we go! Så när vi väl åker bestämde vi oss rimligtvis för att stanna ett tag… den 29 juni kommer vi hem. (Vi saknar redan vovven!!). Men först lite äventyr på Fiji, en vecka på Samoa och några dagar i Singapore. Här ska det inte liggas på latsidan, för vem har tid att ha tråkigt. Sist tröttnade jag o Peder efter 4h på en strand. Så vi får se vad vi hinner med den här gången… Stay tuned!

Så länge kommer här några lågupplösta men fantastiska bilder från den mest episka bröllopsdagen.