Idag (måndag) åkte vi 7.20 från vårt boende för att köra ca 1,5h upp till Apia där vi hade bokat dykningen. På vägen mötte vi skolbarn längs med vägarna i flera olika skoluniformer och det var skönt att se lite liv och rörelse i byarna till skillnad från gårdagens spökstäder (med anledning av att det var söndag).

När vi kom fram var det uppenbart att vi var fel och ingen skyltning fanns ute på piren där annonsen vi gick på sade att dykshopen skulle vara. Lyckligtvis fick vi hjälp att hitta vägen och efter lite morgonrusning och lite klassisk nervös vänstertrafiksförvirring hittade vi fram. Stället hade flyttat 5 min bort från piren och låg istället mitt emot Apias inlopp/en vik.

Registreringen och utlämningen av grejer gick förvånansvärt smidigt och australierna som drev butiken var riktigt trevliga medan de berättade att det kunde bli lite gungigt idag… Trots det fina vädret visade sig att det var rejält med vågor ute på revet och när vi kom fram var de 4 meter höga och den lilla båten med oss, vår kapten, guide och 3 andra gungade rejält och kändes mest som en leksak. Efter lite vingel och meck med grejerna gick vi i och jag fick paddla på rejält ute bland vågorna för att hålla mig på plats. Väl nere under utan var det förhållandevis lugnt men sikten var ”bara” ca 10 meter.

Vi gick ner på ett yngre vrak i flera ganska oidentifierbara delar och tog oss sedan runt en korallvägg innan vi gick upp.

Vi såg dock två fina sköldpaddor, fina koraller och lite coola eremitkräftor så jag var därmed nöjd.

På grund av vågorna åkte vi tillbaka till land för ytintervall och lite färsk kokosnöt och kokosnötskex (och ja, det är nästan så man börjar bli trött på kokosnöt). Andra dyket var lite sämre sikt men fina korallformationer och vi såg en skygg haj en supersnabb sköldpadda som inte ville umgås. Det var förövrigt vårt 50:e registrerade dyk och det sista dyket för resan. Firar med en lämpligt formad ”smekmånadskorall”.

När vi kom tillbaks var jag glad att stå på fast mark och tillsammans med en av killarna vi dykt med gick vi och åt hamburgare på ett skumt ställe som dykstället rekommenderade varmt. Det var bara vi som var där och genom en lucka i en vägg på plaststolar fick vi de godaste hamburgare vi ätit på resan.

Sedan gick jag och Peder och besökte den lokala brandstationen där bilarna var skyltade på japanska och skänka av Japan.

Peder frågade massor och sedan tog vi bilen därifrån upp till författaren Robert L Stewenssons (skrivit Skattkammarön) före detta välskötta familjegods/plantage som numera var museum.

En kvinna höll en egen mycket informativ guidad tur med mig och Peder genom godsets stora pampiga rum.

Sedan gick vi en hike upp på berget intill för att besöka hans grav och titta på utsikten. Det var en rejäl mängd trappor och slingriga lodräta stigar i den fuktiga skogen. Ungefär 30 min senare hade vi pinnat förbi flera andra och svettiga men nöjda kommit upp på toppen.

Fin utsikt och kikade på lite fladdermöss och tog vattenvila innan vi gick eller snarare sprang ner. Lite bara för att… det tog 10 min och lyckligtvis var det ett litet vattenfall längst ner där vi kunde kasta upp lite svalkande vatten i ansiktet innan vi åkte vidare.

På vägen hem stannade vi och kikade på ett annat betydligt större vattenfall på avstånd. Maffigt men lite för långt bort på andra sidan en enorm grön ravin.

När vi var tillbaka på boendet tog vi en duch och vilade lite kort på sängen innan middagen. Vi avslutade med ett jämt parti biljard, Peder vann igår och jag vann idag. Vi hade helt klart hunnit med och sett mycket idag. Imorgon blir det lugnare.