Vårt första äventyr och egentligen det enda vi bokat på förhand var 2 dagars Fiji-dykning i Pacific Harbour. En mindre ort 2,5h bilresa österut från flygplatsen dit vi anlände efter 5 långfilmer, x antal power naps och diverse tidszoner senare. Dock i premiumklass med gott om utrymme och både bubbel och choklad som livade upp. Bilresan fram till vårt boende i en rymlig lyxhydda/villa på stranden i en grön och välskött trädgård kändes oändligt lång men tillslut kom vi fram och kunde avnjuta en förvånansvärt smaklös buffekväll med ett betydlig trevligare fijianskt live band samt en fin dans- och eldshow. Vi lade oss så fort det kändes artigt att gå ifrån restaurangen och somnade väldigt direkt…

För första dagens dyk åkte vi båt bara 10 min ut från ”hamnen”, där vi oxå hyrde vår utrustning och fick en mycket snabb brief innan vi plötsligt stod där mitt i havet redo att plumsa i tillsammans med ca 10 andra personer, majoriteten välkittade och entusiastiska kineser och våra guider som först verkade vara förvånansvärt många. Först senare förstod vi att antalet var välbehövligt för att hålla koll på både gruppen och 25-30 hajar i storleken 1,5-4 meter.

Direkt när vi nådde botten på 20m djup placerades vi ut på knä längs en knappt halvmeter hög stenmur. Precis framför låg och flöt tunnor med hajmat som öppnades sporadiskt av de smått halvgalna guiderna. Hajarna verkade veta precis vad som skulle hända och var på plats redan när vi kom och för varje gång tunnorna öppnades blev fiskstimmen och hajarna både fler och mer… entusiastiska/hungriga (i brist på bättre ord).

Vi var faktiskt aldrig rädda, dels för att man inte hinner det, dels för att man fylls av en så stor respekt för dessa mäktiga och stora rovdjur men också för att det märktes hur guiderna höll stenkoll på oss. Även om flera hajar kom så nära som 30-50 cm av oss så var de snabbt framme med sina stålhakar och slog i stenmuren (med ett ouppskattat ljud) alternativt bokstavligen puttade undan dem. Muren var en trygghet att ducka ner under men det höll också alla dykare stilla på plats och våra guider var både bakom oss, men oxå strax framför muren för att både ha koll men också för att ibland själva kunna dra fram ett fiskhuvud och försiktigt mata en och annan haj. Det var egentligen först när hajarna närmade sig guiden som man fick perspektiv på hur stora de ändå var. Totalt såg vi 5 olika hajarter varav tjurhajen är den farligaste men utöver hajar var det såklart gott om olika färgglada och närgångna korall- och Nemo-fiskar samt en social muräna och flera vackra drakfiskar. På samma dykplats låg även ett 20m stort upp och nervänt båtvrak täckt av vackra koraller, vilket alltid var ett välkommet och något lugnare avslut på dyken.

Dag 2 trodde vi skulle bli 2st revdyk men dykcentret hade tydligen hajdyk i 2 dagar så det var bara att hänga på och inte oss emot. Vi kommer troligen aldrig se så många hajar på samma plats så vi åkte till samma dykplats även dag 2. Vågorna var betydligt större på vägen dit dock och guiderna var mer informativa och det var en lugnare och trevligare atmosfär på något sätt. Man kunde heller inte tröttna på att iaktta dessa imponerande djur och hur ödmjuk man blir inför dem. Även dag 2 var de nyfikna och lite närgångna men det kändes fortfarande tryggt konstigt nog. Alternativt så är vi bara konstiga/naivt orädda som inte reagerar mer än vi gör.

Det värsta som hände oss i dykväg under de 2 dagarna var väl att Peders flaska höll på att åka av i början och en vikt trillade ur hans slitna viktbälte. Men det uppmärksammades direkt och löste sig väldigt smidigt och väl tillbaka på resorten hann vi bara byta om innan det var dags för en dagstur in i djungeln. Men det får bli ett separat inlägg av det… (skriver trots allt detta på telefon…!). För mer bilder – se Instagram!