Resan från Tulum i Mexico till den lilla ön Caye Caulker i Belize tog oss i princip en dag. Precis innan vi skulle passera den officiella marina tullen ut ur Mexico i staden Chetumal behövde Peder (han är tyvärr snabbare än mig) springa runt i värmen i sista sekund och leta bankomat pga att de inte accepterade betalkort för utreseavgiften (och för att de 5 tidigare bankomaterna antingen var trasiga/inte fick kontakt. Sedan att vissa inte verkar behöva betala utreseavgift och att denna dessutom kan variera är en helt annan sak. Men det gick bra tillslut och den 90 min skumpiga båtresan (som skulle avgå ”någon gång mellan kl 15-17”) över till San Pedro var kanske inte nödvändigtvis den roligaste vi gjort. Men det mest intressanta var nog den ”halvtimmes” långa båtresan över till ön Caye Caulker från tullen i San Pedro (Belize). Vi var kanske 20 reströtta personer i båten som vid det laget höll tummarna att den stackars båtmotorn skulle orka fram. Vid ett tillfälle stannade den helt och vid det laget var det bäcksvart och en annan liten båt kom då förbi en stund av oklar anledning. Motorn kämpade men en timme senare vid ca 19-tiden var vi iaf framme tillslut och vi åt en god middag på Happy Lobster på öns huvudgata. Hotellet var extremt över förväntan ändå. Det här är till exempel utsikten från vårt rum.Vi hade ett stort fint rum (med två dubbelsängar) på andra våningen i ett fräscht gult hus precis vid strandkanten intill hotellets privata strand och brygga. Från balkongen kan jag nästan nå till kokosnötterna i en palm.

Dagen efter började vi med färsk frukost på ett café sedan la vi oss en stund (helt ensamma) vid hotellets strandkant och gungade lite under en palm. Största delen av dagen tror jag nästan vi gick runt och tittade men vi letade även en dykfirma med tillgängligt dyk dagen efter vid ”the blue hole”. Det var en lång rad av: ”vi behöver fler dykare”, ”kanske” och ”vet inte” innan vi hittade ett ställe – som senare visade sig vara fullbokat och eftersom vi inte är här så många dagar var det bara att ta den dykplats som erbjöds så nu har vi bokat 2 dyk imorgon. Återkommer kring det imorgon..

Vi besökte även den norra delen av ön ”the split” vilket idag är platsen där en orkan delade upp ön i två delar på 60-talet. Där har man nu anlagt en badplats och en (dyr) men välplacerad bar. Förövrigt spelar de flesta barer här reggae musik och flesta har mer eller mindre stora skyltar som säger ”Go slow”. Lite av det lokala mantrat här på ön. Känns väldigt avslappnat och semester på alla sätt faktiskt. Husen ör färgglada, vattnet turkost, solen skiner, alla gator är av sand, palmerna står uppradade och det lokala transportmedlet är antingen någon form av golfbil eller cykel. Det finns en bankomat på ön (och den funkar faktiskt) och maten är förhållandevis dyr men det finns många mysiga (och numera julpyntade ställen) att välja på.Stereotypen av mannen med rastaflätor som lyssnar på Bob Marley finns helt klart här. Turisterna är tydligen inte så många just nu vilket märks och det är lugnt, varmt och generellt allmänt asmysigt. Hade gärna haft några dagar till här. Från södra till norra änden går vi på ca 20 min.

På kvällen bokade vi en segeltur i solnedgången. Det visade sig att det bara var vi två samt den glada kaptenen och hans medhjälpare. Väldigt lyxigt på så vis och vi fick bland annat söt bål med den lokala rommen. En liten båt, bra väder och en trevlig pratstund med ”besättningen”. Helt klart värt. Sedan åt vi grillat på en mysig restaurang med en duktig livemusiker. En amerikansk trubadur som spelade lugn country och reggae inspirerat. Nu är det läggdags i paradiset. Sov gott!