Vi kom fram till vårt hotell i Lima sent på kvällen efter en lång flygning med en seg mellanlandning i Santiago så det var bara att dumpa grejerna, ”leta föda” och gå och lägga sig. Vi blev rekommenderade ett ställe av den livströtta receptionisten men middagen var supergod med en härlig trubadur på som spelade spanska visor. Dagen efter skulle vi upp tidigt för att flyga vidare till Cusco. Till frukosten (bestående av söta, torra vita bröd och smör med te) träffade vi de flesta andra som skulle med på inkaleden. Det visade sig bli ett socialt och trevligt gäng mellan 24-38 år med nationaliteter från bland annat Belgien, Grekland, Australien, Nya Zeeland och USA. När vi kom av flyget till Cusco smällde det till i lite vattenflaskorna av höjdtrycket och när vi kom till hotellet mitt i de centrala delarna kändes huvudet lite mosat och jetlagen märktes helt klart. Där fick vi även testa vårt första Coca-te, vilket inledningsvis smakade mesig kycklingbuljong blandat med earl grey. Rummet var enkelt men rent och fräscht med tre enkelsängar precis som i Lima. Under eftermiddagen fick vi en kort guidning av staden tillsammans med gruppen innan vi gick till företagets (G-adventures) kontor. Där fick vi en genomgång av den kommande inkaleden och sedan hyrde vi och alla andra vandringsstavar, varma sovsäckar och en tunnare luftmadrass. Totalt hade vår grupp en personalstyrka på 21 personer inklusive 2 kockar som vardera bar 25kg packning (förr i tiden förväntades de böra 50-60kg). Utöver hela gruppens mat, lägerutrustning och 2-mannatält bar de 6kg (ink sovsäck och luftmadrass) åt var och en av oss, resten fick man bära själv så vi hade en riktig utmaning att få med och välja ut både varma och kalla kläder ink regnkläder, sov- och vandringsprylar för 4 dagar ink 2kg/2l vatten per person. Ingen ville ju bära en för tung ryggsäck i bergen men det slutade med att min vägde strax över 5kg och Peders 8kg ink 2kg vatten och 1kg väska. Det blev en del handhavanden med bagagevågen innan vi var färdiga och kunde äta middag med resten av gruppen. Lunchen åt vi förresten också gemensamt och där testade jag och Peder en ”klassisk” stroganoff gjord på mört alpacka-kött. Tydligen är även marsvin en lokal specialitet men där drog i alla fall jag gränsen. Även om vi kom i säng tidigt efter en intensiv dag blev det en lång kväll och natt eftersom vi fortfarande led av jetlag. Tidigt dagen efter lämnade vi största delen av vår packning på hotellet och tillsammans med vår guide fick vi åka vidare med en egen buss. Först stannade vi till vid en utsiktsplats med en vit 8m hög Jesusstaty högt ovanför Cusco – staden som tydligen beskrivs som Andernas hjärta/centralort. En stund senare åkte bussen upp bland bergen och in på en smal grusväg upp bland bergen och jag är fortfarande lika fascinerad att den fick plats och kom upp och fram hela vägen. Väl framme stannade vi i en mindre by där vi fick mata alpackor och se hur traditionellt klädda kvinnor på naturligt sätt fortfarande tillverkar, färgar, väver och stickar tyger och kläder av Alpacka-ull. Sammanfattat ett oväntat och riktigt intressant och mysigt besök som lärde oss massor. Vi insåg snabbt hur mycket mer spännande det hade varit om vi kunde lite spanska. 
Bussen åkte vidare och stannade sedan vi vid en imponerande utsiktsplats över ”Sacred Valley of the Incas” och sedan åkte vi vidare till orten Pisac med högt belägna inka-ruiner, otillgängliga små grottor där man funnit begravna mumier och stora, branta odlingsterrasser. Går inte att beskriva så bra inser jag nu men riktigt intressant, imponerande och vackert. Lunchen åt vi nere i dalen och det var lokalt inspirerad trerätters. Minns inte längre vad det var men fantastiskt gott var det i alla fall. Sedan åkte vi vidare till dagens slutdestination Ollantaytambo, Perus ”sista inka-stad”, 2700 m över havet, ca 60 km nordväst om Cusco. Helt klart en av de mysigaste orterna och staden hade även ruiner/arkeologiska lämningar uppe i bergen som imponerade. Vi hade gärna haft en längre guidning där men knepigt att hinna med allt man vill på så kort tid som vi reser. Efter guidningen bland ruinerna i Ollantaytambo började det helt klart bli uppenbart vilka fantastiska ingenjörer och envisa byggarbetare inkafolket var. Tydligen är det den enda platsen där inkafolket vann ett slag över spanjorerna. Sista natten under tak spenderade vi på ett litet och enkelt men mysigt hotell innan det var dags för första dagen på inkaleden. Vi sov lite bättre men alla var riktigt taggade på att börja vandringen.