Innan det var dags att åka norrut upp till Auckland igen spenderade vi en lugn dag på Snowy Waters Lodge. Det var vi och 2 andra gäster på hela stället så vi fick skjuts till närmaste affär för att köpa lunch. Sedan hade jag köket för mig själv och kunde i lugn och ro laga köttfärssås och spagetti till lunch och middag. Sedan satte vi på de tre Hobbit-filmerna i en rad så det blev en riktigt chill filmdag innan vi somnade och dagen efter åkte buss nästan hela dagen norrut. Riktigt seg bussresa så skönt att vara framme sedan.
När vi kom till Auckland bestämde vi oss för att åka ut till någon av öarna utanför stan dagen efter och göra en heldag av vår sista dag på Nya Zeeland. Valet föll till sist på zipline, beach, dinner and winetour på Waiheke Island. Ön har ca 8000 invånare, över 50 vingårdar och 29 stränder och ett väldigt jämnt klimat som tydligen lämpar sig för vin. Vädret blev bättre ju längre ut med båten vi kom och när vi kom fram sken sommarsolen och vi mini-bussades direkt till öns högsta punkt där vi fick åka 3st 200m ziplines över vingårdar, trädtoppar och fantastisk skog. Den sista var bäst för den gick fortast och var längst. Adrenalin-mässigt var det ingenting i jämförelse med vad vi tidigare gjort men en mysig och rolig grej som avslutades med en promenad tillbaka genom riktigt tät djungel. Våra engagerade 2 zipline-guider visade oss öns äldsta, 600 år gamla träd, berättade om naturen, lite udda djur och inom 30 min var vi tillbaka uppe på toppen igen. En mysig promenad med vacker och orörd miljö, nästan helt undanskymd från solen. Bland annat fanns en hög med sten där man kunde lämna en sten för ett problem man hade. Jag vet inte varför men just där och då kändes det som det inte fanns så mycket problem i huvudet, det är riktig semester det. Efter zipline-turen blev vi lämnade i de centralare delarna av ön där vi eftersökte ett omtalat pizza-ställe. Först gick vi såklart fel men sedan följde vi stranden och tillslut hittade vi en ombyggd van som sålde stenugnsbakad pizza direkt på stranden. Mycket god men dyr pizzalunch i solen betraktades av strandens alla hungriga fiskmåsar. Sedan promenerade vi tillbaka till hamnen, tog en glass på vägen och väl vid hamnen blev vi upplockade av en annan minibuss. Vi och 8 andra personer visades runt på ön av en äldre herre som engagerat och framgångsrikt sålde in ön som sitt eget lilla paradis. De billigaste husen går tydligen för ca 6 miljoner svenska kronor. Vi stannade strax på en stor vingård för att testa ett rött och ett vitt vin (fråga mig inte vilka, jag skrev inte ner dem utan försökte lyssna) medan en guide visade oss vinodlingen och de omtalade olivträden. Sedan åkte vi vidare till nästa vingård uppe på en kulle med underbar utsikt där vi serverades 4 olika sorter innan det var dags för middagen. Förrätten bestod av en grym ostbricka och sedan åt Peder lamm och jag åt en köttbit. Förvånansvärt mycket mat och vin för pengarna, vi trodde inte det skulle vara varken så mycket eller så gott så det var en riktigt lyckad dag kom vi båda fram till när vi vandrade upp mot vårt hostel på vägen hem. En riktigt rolig och engagerad guide och ett trevligt gäng dessutom. Efter middagen bjöd några av de andra över oss till sitt bord för att dela den groteskt stora efterrätten. Det tackade man ju inte nej till direkt även om vi båda redan var proppmätta och nöjda. Kan absolut rekommendera en tur till den här ön, riktigt vacker och mysig utan att för den sakens skull bli för turistig. Men säkerligen blir det mer folk när det är sommar på riktigt här. Nu ska vi sova för imorgon eftermiddag drar vi till flygplatsen för resan till Peru. Ska bli så galet spännande! Har verkligen sett fram emot den här delen av resan. Dessutom börjar både jag och Peder sakna min hund lite väl mycket. Vi pratar om henne ofta nu så jag vet någon som kommer bli sönderkramad på Arlanda.