De sista dagarna på den mysiga ön Nusa Lembongan surfade vi sista gången och vi vågade oss även på den vingliga hårda mindre (icke nybörjarvänliga) brädan som givetvis är betydligt svårare att komma upp på och paddla med. Men vi stod upp i alla fall men det är lite knepigare med de speciella skorna vi behövde ha för att inte göra illa oss och/eller skada korallerna. 

Sammantaget har vi båda verkligen uppskattat surfresan även om det är svårt att förstå instruktörerna ibland. Varierande platser, god mat, mysiga boenden och trevligt folk. Lombok hade helt klart bäst vågor. Båtresan tillbaka till Bali tog bara 45 min och var betydligt smidigare än den till Lombok även om båten var betydligt mindre, varmare och skumpigare. 
Dagen efter åkte vi långt upp i bergen på canyoning, vilket i vårt fall innebar repellering i upp till 25 m höga vattenfall, höga hopp, zipline, klättring och rutchkana i en ravin/dalgång under cirka 5h.

 I mitten gjorde vi en paus i en varm källa vilket var otroligt skönt efter det kalla regnvattnet i vattenfallen. Två amerikanska tjejer var med oss och de 2 guiderna under halva dagen, resten av tiden var vi faktiskt själva. Helt galen upplevelse som bitvis var lite skrämmande eftersom de höga hoppen ofta kräver att man träffar rätt, tar sats och undviker att hoppa för djupt i smala och ibland trånga utrymmen. 

Vi älskade hela dagen, kändes både spännande och genuint och företaget Adventure and Spirit skötte det genomtänkt rakt igenom. Rekommenderas! 5 av 5 apor. 😄👍 En fotograf följde med oss och tog bilder men eftersom de bara gick att köpa på USB-sticka så har vi inte sett dem än, sjukt nyfiken. En bra fotograf och härliga guider med gott humör. Peder blev biten av en liten blodigel och det var galet jobbigt och aningen humoristiskt att trycka på sig en tjock äcklig våtdräkt, hjälm, stövlar och våtstrumpor i början i tropisk Bali-värme men annars var det perfekt. Den balinesiskt traditionella och riktigt goda maten till den sena lunchen efteråt avrundade dagen bra. När vi kom till vårt nya hotell (Gatra Ubu Inn) i ”yoga-fetisch-staden” Ubud (mycket fina o fräscha rum med enormt badrum btw) så var vi helt slut och efter en snabb middag på stan med en hungrig kattunge som sällskap somnade vi gott.

Kl 02 gick vi dock upp igen för en så kallade sunrise trekking på Mount Batur, en aktiv men just nu vilande vulkan. Observera att det inte är den större, aktiva vulkanen som det talas om i medierna just nu men som tydligen lugnat ner sig lite. Den låg på ett lagom avstånd typ mitt emot Mt. Batur.

Vandringen upp skulle ta cirka 2h men Peder och jag pinnade på bra och gick förbi de andra turisterna från olika bolag och tillsammans med vår guide kom vi faktiskt upp först när det fortfarande var mörkt. Vi blev svettiga och vissa delar var både hala och krävande men ficklampan och guiden höll humöret uppe.

När solen väl steg gick det fort och vår guide gjorde sitt bästa för att erbjuda fotografering av oss vid olika platser och vinklar. Givetvis tog vi även en vandring uppe på och runt kratern så vi kunde se ner i den och på den fantastiska utsikten. Lite läskigt smalt på vissa partier men riktigt grymt och dessutom få känna på de varma ångorna som slog upp på vissa ställen var riktigt kul. På vägen ner träffade vi på apor som drack vatten ur våra flaskor och försökte sno eller tigga till sig allt de kom åt. Tydligen lever de på turisterna som kommer men just vatten är det lite ont om. Vägen ner gick betydligt fortare såklart men då gick vi den enklare vägen som de flesta turister valde på vägen upp. Guiden såg faktiskt aningens förvånad ut när vi sa att vi ville gå den lite snabbare men betydligt tuffare vandringen upp. Till vägen ner hade vi lärt känna varandra mer så han började springa brant ner längs den krokiga stigen och då sprang vi givetvis efter. Riktigt kul och skönt att få skaka ur benen och känna vind i håret även om turisterna med gåstavarna bredvid såg aningens besvärade ut när vi flög förbi (kändes det iaf som). Frukosten vid halv tio snåret ingick på en resturang med vidsträckt utsikt över vulkanerna, bergen, de gamla lavafälten och byarna intill. Väl hemma på hotellet däckade vi i sängen och imorgon drar vi till Gili för lite dykning! Pepp 💦😄👋

Tillsammans med vår holländska surfguide reste vi tidigt från Cangu och tåg en båt från östra Bali till ön Lombok. Utöver mig och Peder är det ett par från Australien, ett från Holland och två ensam-resande tjejer från England och USA. Båten över tog nästan två timmar och efter det åkte vi bil i ytterligare 2 timmar för att komma till Lomboks södra delar där vårt hotell/camp låg perfekt placerat i en klippa intill stranden i en väldigt liten by med kanske max 3 st mindre hotell/b&b och en riktigt skumpig grusväg som huvudgata. Det blev en lång dag men vi hann med en surflektion i solnedgången på ett rev precis utanför. Vackert och mysigt eftersom vi var helt ensamma i vågorna. Våra balinesiska surfinstruktörer är dock alltid på plats i vattnet och hjälper, tipsar samt tar oss till och från där vi ska vara. Det gick ändå okej för oss men vi sov väldigt gott sedan. Efter att vi fått byta rum dock, då vårt saknade el, dörrnyckel och toaletten fungerade inte. Det var ändå ett mysigt och välskött ställe men det märktes att vi inte var på centrala Bali längre och att högsäsongen var över då det fanns gott om lediga rum. Sängen var väldigt fräsch och fin men vattentrycket i ledningen var minst sagt bristfällig så vi duschade hos grannparet, vilket gick utmärkt bra. 

Dagen efter var det tidig morgonsurf men trots det var det trångt i vågorna ett tag. Vi har ju helt klart insett att det behövs en massa övning för att surfa bra men vi kommer upp på fötterna och har gått vidare till svängar vilket inte är helt enkelt..Kvällen spenderades med middag och billiga drinkar i den lilla turistorten en biltur bort. 

Vi hann även med en vacker solnedgång på en strand intill efter att först ha klättrat upp på ett högre berg för en grym utsikt. En bra men varm dag med trevligt sällskap helt klart men den lilla turistorten var lite väl turistig för vår smak så det var skönt att komma tillbaka till vårt jämförelsevis ödsliga strandhotell. 

Dagen efter hann vi med en morgonsurf igen innan vi reste vidare till ön Nusa Lembongan. Innan båten gick väntade vi i hamnen där jag och Peder testade lokal snabbmat som var galet stark och därmed fick sköljas ner med vatten och chips.. Båtresan blev sedan lite fördröjd pga en passagerare för mycket och det var alldeles för lite fläktar inne båten så jag och några till satte hos på taket, kanske något skumpigare men häftigt och grymt skönt med lite fläkt. Vårt hotell ligger precis intill stranden i en sluttning och min och Peders lilla men underbart fräscha stuga ligger givetvis högst upp. Poolen och restaurangen/baren ligger galet bra placerat med utsikt över havet och stranden. Inget att klaga på helt enkelt. 

Vi åt en god middag (med ovanligt stora portioner) på en finare restaurang med liveband och avslutade dagen med drinkar på stranden vid en liten bar med discoljus och DJ. Idag började vi med en privat morgonbåt som tog oss ut till en djup vik där vi snorklade med mantor, riktigt fina djur. Efteråt en frukost och nu väntar dagens surflektion men nu korallrev under istället för sjögräsrevet på Lombok så vi ska tydligen ha speciella skor på oss. Och ja, om någon undrar över vädret så är det sol och 30 grader, inga konstigheter helt enkelt. Kan inte klaga på något mer än kanske att axlarna o armarna börjar ta stryk av paddlingen (som trots allt är en stor del av surfandet när man är totala nybörjare som vi. 

Igår åkte vi tillsammans med typ 7 andra nybörjare till en strand i närheten med 4 instruktörer för vår första surflektion! Solen skiner konstant så vi fick långarmade tröjor för att täcka överkroppen med. Brädorna var förvånansvärt stora och tunga men väl i vattnet gick det bra och efter en snabb uppvärmning var vi igång med paddlandet ut mot vågorna. Både jag och Peder kom upp stående men det var oväntat ansträngande för armarna. Peder mådde lite dåligt och kunde inte göra lila många försök som jag men för att vars första gången på överraskande stora vågor så gick det bra. 

Eftermiddagen spenderade vi med en promenad ner till stranden och balinesisk helkroppsmassage vilket givetvis var underbart efter en så pass fysisk förmiddag. Lite weird dock med tv-spelsmusik när man får massage och vi var riktigt kladdiga efteråt. Middagen spenderade vi på takterrassen på vårt tillfälliga hotell med en galet fin utsikt över taken, alla gator, gränder och havet. 
Dagen efter hölls vår andra surflektion på en ny strand där det var grundare och vi kunde öva fler gånger på att komma upp på fötterna och mindre paddling. Efteråt fick jag skavsår på låren och armarna av friktionen men Peder klarade sig bättre. Efter varje lektion får vi se bilder som en fotograf tar så vi kan se hur vi utvecklas (eller inte utvecklas)… vi ska helt klart köpa våra bilder efter surfresan som är på G. Lunch och middag åt vi tillsammans med det gäng vi ska göra 5 dagars surfresa med. De verkar trevliga, de flesta från Australien och någon från UK. Imorgon åker vi speedbåt till Lombok för att surfa på ett rev och inför det hölls det lite eftermiddagslektion och teori i poolen hemma på hostelet. Ska bli riktigt kul att se fler delar av Indonesien. Nu känner vi oss lite färdiga med Cangu. Tydligen är det biokväll på hostelet ikväll, ska bli skönt. Vi blir trötta av värmen men sååå skönt, semestern börjar kännas på riktigt nu. 

Sista dagen i Uganda spenderade vi vid poolen för omväxlings skull. Vi blev rekommenderade ett fint hotell precis intill Victoriasjön och bestämde oss för att unna oss det efter den otroliga men något slitsamma veckan. Den grillade fisken intill strandkanten i solnedgången toppade veckan på ett utmärkt sätt innan det var dags att byta tidszon till Asien. Flygresan dit var seg men det fantastiskt fräscha och nybyggda hostelet med egen pool och bar överraskade oss. Vi har eget rum på Mojo Surf Camp i Cangu och med egen dusch och toalett blir det såklart lite extra positivt. Tidsomställningen gjorde det segt att ta sig upp till frukost men strax åkte vi och 3 unga norska tjejer med en knappt engelsktalande men glad chaufför mot Ubud för en dagstur med mycket blandade inslag. 

Hela dagen kändes galet turistig där vi bussades mellan vackra vattenfall i djungeln, kaffe och risplantange och små butiker och souvenirshopar MEN det som gjorde det värt var helt klart monkey forest där vi vandrade omkring ett bra tag i fantastisk djungel med massor av nyfikna apor springande intill oss (och senare även uppe på våra axlar). Vi KAN ha använt bananer…Det är något speciellt med apor och deras uttryck men både och jag o Peder tycker om dem och det blev såklart alldeles för mycket apbilder. Lyxliv lever dem helt klart, hoppandes runt i det vilda men ändå konstant matandes av nyfikna turister och vakande parkvakter.

 Trafiken här är ju helt klart mindre bumpig än i Afrika men minst lika kaotisk med alla dessa självmordsbenägna och stundtals överbelastade mopedister som ska först fram på trånga gator tillsammans med förvirrade och naiva turister. Nu sitter vi här i varsin röd ”sittpuff” intill poolen och ska vi försöka möta upp lite folk här på campet för middag någonstans och imorgon ska vi få vår första surflektion! Min balans är ju sjukt bristfällig och Peder lär bränna sig i solen igen men vad gör väl det när det är varmt och gott dygnet runt och varje dag är ett nytt äventyr. Förövrigt så varken hör, ser eller märker vi av den aktiva vulkanen här… än iaf. 

Vi lämnade vårt fina camp vid Lake Byuondi för en längre bussresa tillbaka till Kampala. Mycket av tiden lyckades vi ändå sova trots skumpandet och vägbulorna. Vi kom fram till hotellet där vi började vår resa och snart låg hela gruppen i poolen med varsin dricka innan den gemensamma middagen serverades i mörkret eftersom strömmen går lite då och då här. Morgonen efter åkte vi tidigt för gemensam river rafting/forsränning på Nilen. 

6 pers och en guide i varsin båt tog vi oss igenom forsar/”rapids” på nivå 5 av 6. Varför starta med något mesigt tänkte vi.. lyckligtvis välte vi inte (den dagen), även om vi fick öva på det i lugnt vatten först men vi tappade några passagerare i forsarna ibland och det var en riktigt lyckad och blöt dag. Galet roligt faktiskt. Efter lunchen valde 7 av oss i gruppen att betala extra för att stanna på en pytteliten djungel-ö någonstans på Nilen där vi sedan spenderade natten i en gemensam sovsal precis intill flodkanten med apor, syrsor o grodor intill. Varmt och fuktigt men en riktigt mysig upplevelse när solen gick ner över Nilen..

En härlig hippie-ö helt enkelt med många små smultron-ställen med kuddar, hängmattor, enkla toaletter och inte fler besökare än vi och max 10 till. Natten fylldes dock av blixtrar, dunder och en riktigt djungelstorm, ganska häftigt ändå. Dagen efter valde vi extreme river rafting vilket innebar jag o Peder i en liten långsmal båt med varsin paddel genom forsarna. Dessutom testade vi riverboarding och tog oss igenom forsar, strömmar o vågor med en bräda och ett par simfötter. Det ska väl erkännas att jag var lite rädd i början för det är inte några små forsar och vi hamnade sjukt mycket under ytan utan sikt men vi klarade oss ändå förvånansvärt bra, en adrenalinkick utöver det vanliga helt klart. När vi kom tillbaka till vårt nya camp i Jinja uppe på en kulle med utsikt över Nilen tog hela gruppen en sunset Cruise där vi var ensamma med personal på en 2-våningsbåt med fri bar, musik och mat. 

Galet vackert och en otroligt trevlig sista kväll med gruppen. Adjektiven haglar loss just nu men det har verkligen varit obeskrivligt roligt och galet på alla sätt. Vi kan inte riktigt förstå att tiden med vår lilla internationella ”familj” börjar ta slut och kvällen avslutades tillsammans i baren med mycket skratt och kramar. Idag har vi rest vidare till Entebbe för en sista natt i Uganda vid ett hotell precis intill Victoriasjön. Och de har ett relativt stabilt wifi (!). Det är nästan så man inte vill lämna Afrika utan bara se mer och mer. Vår resgrupp är redan mycket saknad. 

Efter att ha vaknat i vårt stora tält med utsikt över sjön till ljudet av stora grodor, pigga syrsor och en och annan hund, gris och tupp valde vi och 4 andra i gruppen att ta en liten båt till en avlägsen by högt uppe på en bergstopp. Ja, vi flåsade oss upp..Efter en lugn båttur på Afrikas näst djupaste sjö (900m) med 29 öar anlände vi till en liten brygga där barnen i byn kom springandes o visade oss vägen upp till byn där vår guide berättade om deras vardag. Hela byn samlades även för en traditionell dans på flera olika språk och som tack skänkte vi en get och köpte en del av deras egentillverkade hantverk. Några av oss inklusive Peder försökte lära sig några afrikanska dans-moves innan vi visades till byns kök och skola. Enkla, otäta lerbyggnader med otroligt söta, glada och nyfikna barn i trasiga o smutsiga kläder ständigt vid vår sida. Flera i byn hade flytt ifrån folkmordet i Rwanda och levde nu på att arbeta på andras mark i utbyte mot lite mat. Verkligheten slog helt klart till för oss..

Mitt hår är inte helt oväntat uppenbarligen extra intressant.. vi fick även se Rwanda eftersom det faktiskt bara var grann-bergstoppen intill, nu sitter vi här med varsin dricka i baren vid vårt natursköna camp vid vattnet och tittar på utsikten i väntan på mat. Ikväll tar vi det lugnt för imorgon börjar bussresan tillsammans med vår supertrevliga internationella grupp tillbaka till Kampala och sedan vidare till Jinja för mer äventyr.. TBC från Uganda! 

Idag går inte att beskriva med ord men ska väl göra mitt bästa. Vi gick upp tidigt i mörkret och bussades till världsarvslistade Bwindi Impenetrable National Park där vi började vår hike i en grupp om 8 personer med två guider. 

I början följde vi en led uppåt men snart vek vi av och trampade igenom lera o tät djungel upp över huvudet i hög stigning, stekande solsken och oväntat högt tempo. Guiden använde en machete (osäker stavning) för att röja vägen och vi svettades o flåsade rejält i 2 timmar innan en liten gorillaunge satt 3 meter framför oss. Guiderna fick hjälpa oss trampa runt i den svåra terrängen medan gorillorna sakta rörde sig o vi sakta följde efter. Helt obeskrivligt när den stora 40-åriga dominanta silverhåriga hannen sedan dök upp, tuggandes och fisandes och helt ignorerade vår närvaro. 

Tårarna rann av lycka och inget annat existerade än vi och den lilla gruppen av gorillor som vi störde mitt i maten. Mitt i allt kröp en nyfiken tonåring fram till mig och poserade nyfiket innan jag fick rycka bort mobilen för att han inte skulle ta den. 

Nervägen tillbaka var betydligt lättare men utan vandringspinnarna hade balansen knappast räckt till och många föll och klampade djupt lera men ingen brydde sig det minsta såklart. Vägen dit och tillbaka med buss är också helt otroligt vacker med djupa grönskande dalar, dimmiga höga berg stupande ner intill vägen och vägar som knappt skulle vara tillåtna att köra på i Sverige. Emellanåt åkte vi genom mindre byar där barnen sprang efter bilen och vinkade. Vi ett tillfälle stannade vi för utsikten och barnen frågade efter pennor och givetvis gav vi dem alla vi hade. Lyckan i deras ögon var total och jag kunde knsppt hålla tårarna tillbaka fånig som jag är. 

Nu sitter vi här på vårt underbara camp intill en sjö och snart serveras grillad fisk. Maten Btw är helt onaturligt god och naturlig och både min o Peders mage har aldrig mått bättre. Men vi och hela gruppen vi reser med är väldigt noga med hygienen och mamma: givetvis tar vi våra malariatabletter och JA vi har myggnät. Puss på er där hemma, jag vill INTE åka hem!! #lycka #naturupplevelser #bucketlistoftheyear 🌏👋

Efter 2 flyg med felfria Quatar Airways och en aningens skumpig landning var vi äntligen på afrikansk mark. Jorden är sådär orange som man föreställde sig och trafiken i städerna kan beskrivas som ordnat kaos med betoning på kaos. Getter eller kor som betar intill vägen mitt i staden och principen störst först verkar råda generellt. På vårt hotell mötte vi upp med både gamla och nya gruppdeltagare för gorilla-turen med 9 olika nationaliteter och en medelålder på 30-isch. Första kvällen hölls ett intromöte och vi åt en enkel men supergod pastamiddag lagad av våra två glada guider. I mörkret kl 6 började vi en lång dags resa med vår lila buss, en buss som inte bara tar 22 pers packning, köksgrejer o tält utan också klarar vägarnas alla grova hål, jättegupp och skump förvånansvärt bra men vi är glada att det finns bälte.. 

Tydligen är det början på regnsäsongen men lagom tills att vi stannade vid vårt camp på eftermiddagen slutade det och temperaturen var mkt behaglig strax över 20 hela dagen. Peder fick packtjänst och jag disktjänst första dagen och vi lagar 3 måltider per dag, städar o packar tillsammans i lag. Att sova i vårt vattentäta 2-mannatält var väldigt mysigt, lagom varmt men bäcksvart och vid 4-tiden packade vi ihop för schimpanstrekkingen 45 min bort. Vi blev avsläppta vid vägkanten med djungel på båda sidor och efter 5 min såg vi dem ätandes och skrikandes uppe i de höga träden och flera andra mindre apsorter skymtades under vår vandring genom djungeln, en helt underbar lite utomjordlig känsla. Taget som mitt ur en Tarzan-film. 

Våra guider visade oss även ett enormt teplantage och berättade hur teodlingarna fungerar. Idag är det sol och väldigt varmt och bussen tog oss sedan vidare till vårt nästa camp. Det blir mycket åka buss men naturen är väldigt vacker, grön med berg, kullar, bananplantage och underbara vyer över landsbygden så vi klagar inte. Nu blev det alldeles för mkt text, ska inte bli en vana. Är bara så galet nöjd att vi äntligen är här, tror det börjar sjunka in nu.. Over and out!

Nu sitter vi vid gaten! Helt galet… på väg lixom. Tårarna rann när vovven lämnades kvar med släkten men nu ska vi strax gå på flyget till Doha i Quatar för mellanlandning och vidare resa till Uganda där gorillasafarin väntar.. Framme kl 14 lokal tid imorgon måndag. Tydligen fick vi med oss en fripassagerare, Peders partypippi Slodovan.. 🤣 hejdå Sverige!!! 👋🌏✈️ #nolldagarkvar #herewego

Det här när man står vid garderoben en hel dag och bara stirrar på sina kläder… det ser kanske mycket ut men i helgen fick jag ner det jag behövde utan problem i våra nya 60 liters väskor. Det är bara att inse att man kommer ha missat något trots den minutiösa pack-lista-excelen vi i skrivit ut. Det gäller bara att inte missa det viktigaste. Vad nu det är egentligen… har jag med mig Peder och ett pass är jag nöjd i alla fall. Tillslut insåg vi dock behovet av en pärm med de allra nödvändigaste dokumenten. Helt galet… vem bokade allt det här lixom? Kontrollfreak? Nej inte alls…  

Peder har inte mosat ner allt i sin ryggsäck än, men förhoppningsvis landar han inte på mer än de 11kg jag fick ihop. Vi får faktiskt ha 23 kg per person, men det är inget vettigt mål att sträva efter direkt. Kände mig som en riktig backpacker-amatör med super-väskan på ryggen, det första jag gjorde var givetvis backåtfall av vikten. Lyckligtvis tog sängen emot, ej att rekommendera dock. 

Well, 5 dagar och 3 arbetsdagar kvar… nu bränns det!! ✨🤗